Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 43
Jo, Tidemand var inte alldeles barskrapad. Hur
mycket? En tia?
— Tack, tack, gamle vän, du ska få igen den, sade
Milde allvarligt. Du ska naturligtvis få igen den med det
första. Du är en hedersknyffel. Det är inte längre sedan
än i går som jag sa, att ni krämare var fan ta mig
enastående människor, sa jag. Jag använde precis de orden.
Här har du min hand.
Äntligen reste sig fru Hanka för att gå. Dagen grydde
redan.
Hennes man höll sig i hennes närhet.
— Ja, Hanka, det är rätt, låt oss gå nu, sade han. Han
bjöd henne redan armen.
Hon kastade en blick på honom och sade:
— Ja tack, jag har sällskap, min vän.
Det gick en liten stund innan han riktigt hämtat sig.
— Jaså, på det viset, sade han leende. Ja, det gör ju
ingenting, jag menade bara...
Han gick tillbaka till fönstret och blev stående där.
Fru Hanka gick runt och sade godnatt. Då hon kom
till Irgens viskade hon hastigt, flämtande: I morgon alltså,
tre. Hon höll Öjens hand länge i sin och frågade när han
skulle resa. Hade han kommit ihåg att skriva till
Torahus om rum? Nej, där såg man, dessa diktare, de glömde
alltid det viktigaste. Han måste telegrafera i morgon.
Farväl. Och lycka till och bli bättre... Hon var
moderlig till det sista.
Journalisten följde henne.
VI.
Du lovade att berätta något för mig, Ole? sade
Tidemand.
— Ja, jag minns det... Det förvånade dig, att jag
ville bli med till Torahus. Kort och gott, jag sa, att jag
egentligen hade ett ärende dit, men det är inte sant, det
halkade över tungan på mig bara. Jag känner ingen där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
