Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Nyjiorda
Coldevin drack ur sitt glas.
— Jag kan inte påminna mig att det egentligen har gått
i baklås förr, sade advokaten. Åsyftar ni något bestämt,
som ledarna skulle ha svikit i?
— Åja. Det är brutna ord, ord som slängts åt sidan,
ord som man öppet och lugnt tagit avstånd ifrån. Jo,
vi skulle inte gömma det... Ledarna ska man inte lita
för säkert på, däremot skulle ungdomen vara vårt hopp.
Nej, ledarna, de dra oss vid näsan så ofta. Det är en
gammal lag, att när ledaren kommer till en viss ålder, så
stannar han, ja, han vänder sig till och med om och spjärnar
emot. Då måste ungdomen gå emot honom, fösa honom
framför sig eller trampa ner honom.
Dörren gick upp och Lars Paulsberg steg in. Han
hälsade på advokaten, som besvarade hälsningen.
Advokaten pekade på en stol bredvid sig, men Paulsberg skakade
på huvudet och sade:
— Nej, jag letar efter Milde. Han har inte målat ett
drag på mig i dag.
— Milde sitter i hörnet, svarade advokaten. Och han
vände sig åter till Coldevin och viskade: Ja, där hade han
nu en av de mest betydande bland våra unga, ledaren så
att säga för dem allesammans, deras auktoritet, Lars
Paulsberg. Känner ni honom? Vore bara alla som han, så!
Jo, Coldevin kände till hans namn. Jaså, var det
Paulsberg! Ja, han kunde förstå att det var en betydande man,
ty han lade märke till att folk såg efter honom och tisslade.
Nåja, författare hade vi då åtskilliga, det var synd att säga
annat... Det kom just en till Torahus strax innan jag
reste, Stefan Öjen hette han visst; jag har läst ett par
böcker av honom. Han var nervös, sa han, och talade
om att han var full av nya metoder, något slags nya
metoder i litteraturen. Han gick i sidenfodrade kläder, men
han gjorde för övrigt inte mycket väsen av sig. Ja, folk
var nyfikna förstås och ville se honom, men han tog det
med ro. Jag var tillsammans med honom en kväll. Han
hade hela skjortbröstet fullskrivet, det var vers, långa och
korta rader, en prosadikt. Han berättade, att han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
