Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 51
för honom och bjöd honom till och med en cigarr.
Kyparen kom efter med främlingens glas.
— Jag är här nere i stan bara en och annan gång med
långa mellanrum, sade Coldevin. Jag lever alltid på
landet, under de sista tio åren har jag inte varit utomlands,
om jag undantar en tripp till Köpenhamn under
utställningen. Men nu har jag kommit hit igen, jag går omkring
hela dagen och tittar på saker och ting. Det är både små
och stora förändringar, stan blir större och större, ser jag.
Det är en fröjd att driva omkring nere vid hamnen och se
på trafiken.
Han talade med dämpad stämma, angenämt och
stillsamt, fastän hans ögon flammade till då och då.
Advokaten hörde på och svarade ha och ja. Jo, det
måste erkännas, stan tog sig, nu skulle man ha elektrisk
spårväg, flera gator skulle asfalteras, sista folkräkningen
utvisade en enorm ökning... Det måste förresten vara
lite trist att bo därute på landet ständigt? Inte? Men om
vintern, i mörkret och snön?
Nej, det var välsignat skönt. Vår Herres snö överallt,
tysta, vilda skogar, ripor och harar och räv. Vit, alldeles
vit snö. Men sommaren var ju skönare. Nu skulle det
vara full sommar, när han kom hem igen, han hade tänkt
att slå sig lös i två, tre månader, kanske ännu litet längre.
Det måste väl vara tillräckligt med att se och höra det
väsentligaste i stan? Vad hände det egentligen nu för
tiden? Situationen, hur var den?
Ja, svarade advokaten, situationen var allvarlig. Men
så hade man ju också stortinget. Flera av ledarna hade
sagt sina sista ord; slog inte alla märken fel, så blev
processen kort denna gång.
— Å visst ja, om inte märkena slog fel, ja...
— Ni tycks ha era tvivel? frågade advokaten leende.
— Inte annat än att man tycks lita för mycket på
ledarna och deras ord. Jag kommer från landet, vi ha våra
misstankar därute, det är inte så lätt att bli av med dem.
Det kan ju gå i baklås nu också, liksom förr. Ja, det
kunde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
