Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Ny jord
III.
Irgens promenerade uppåt gatan på nytt. Vart skulle
han ta vägen nu egentligen? Han kunde visserligen gå
ner i Tivoli, det var ännu god tid, ja det var till och med
alldeles för tidigt, det gällde att slå ihjäl en dryg timme
dessförinnan. Han kände i fickan efter sitt kuvert med
pengarna, han fick slå sig ner på Grand en stund.
Men just som han steg inom dörren, blev han anropad
av journalisten Gregersen, Gazettens litteratör, som
vinkade på honom. Irgens hade just inte mycket till övers
för mannen i fråga, han tyckte inte om att vara du och
bror med honom bara för att få en notis med längre eller
kortare mellanrum. Paulsberg hade nu i två dagars tid
haft notiser om sin utflykt till Hönefos, ena dagen hade
han rest till Hönefos, den andra dagen hade han kommit
tillbaka därifrån, Gregersen hade med sedvanlig välvilja
gjort två alldeles utmärkta smånotiser om denna utflykt.
Att mannen i alla fall ville nedlåta sig till sådana
drängtjänster. Det glunkades om, att han satt inne med stora
oförbrukade krafter ännu, han skulle säkert komma att
bevisa det en dag, — nåja, var dag har sin plåga; vad
angick det andra än så länge? Irgens såg honom
synnerligen ogärna bredvid sig.
Han gick mycket ovilligt bort till journalistens bord.
Även Milde satt där, Milde, advokat Grande och Coldevin,
den grånande husläraren från landet. De väntade på
Paulsberg. De hade åter talat om situationen, den började att
bli tämligen betänklig nu, alldenstund ett par av de mest
framstående tingsmännen hade visat tecken till vacklan.
Ja, där såg man, sade Milde, kunde man härda ut här
hemma längre?
Fru Grande var icke med. Fru Liberia höll sig hemma.
Journalisten berättade att det nu var allvarligt tal om
hungersnöd hos tsaren, det kunde inte döljas längre,
Timegs’ korrespondent hade visserligen blivit skarpt bemött
av den ryska pressen, men ryktet höll i sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
