Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Nyjord
hade med ens gått fram till Coldevin och räckt honom
handen. Men vad i all världen, var höll han hus? Hade
hon inte spejat efter honom på gatorna och talat med Ole
om honom varenda dag? Hon kunde verkligen inte
begripa varför han visade sig så sällan. Nu hade hon igen
fått brev hemifrån och det var tusen hälsningar till
honom från dem alla. Men varför hade han med en
gång blivit så osynlig?
Coldevin stammade många korta svar: Jo, det fanns
ingen ände på allt han skulle se och sätta sig in i,
utställningar och museer, Tivoli och Stortinget, tidningarna
skulle han läsa, en och annan föreläsning skulle han höra,
han måste ju också hälsa på en del gamla bekanta. Och
törresten skulle man ju inte störa två nyförlovade
alltför mycket heller.
Coldevin skrattade godmodigt, hans mun skälvde en
smula och han talade med nedböjt huvud.
Ole kom också och hälsade på honom, och han fick
samma förebråelser av honom och gav samma ursäkter till svar.
Ja, nu skulle han för övrigt komma i morgon, alldeles
säkert, han hade bestämt sig för det. Om han bara inte
kom olägligt i morgon?
Olägligt? Han? Vad tog det åt honom?
Åter kom det in mera öl och alla pratade. Fru
Paulsberg lade ena benet över det andra och fattade glaset med
hela handen, som hon brukade. Journalisten lade genast
beslag på henne. Ole satt fortfarande och talade med
Coldevin.
— Ni trivs bra här i kaféet, kan jag tro? Intressant
folk det här. Ja, där sitter Lars Paulsberg, ni vet väl det?
— Jodå, jag skulle tro det. Det är nu den tredje av
våra författare jag ser. Det är väl mitt fel, men de gör
egentligen inte något överväldigande intryck på mig någon
av dem.
— Inte? Ni känner dem inte tillräckligt bara.
— Jag känner dock vad de skrivit. De höja sig inte
precis upp till de ensamma höjderna, tycker jag. Nå,
det är mitt fel, men Paulsberg använder parfym.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
