Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Ny jord
— Dö? Jeo, det skulle allt ta sig bra ut. Förresten har
ni rätt i att jag har suttit här och gjort er nedstämd med
mitt prat. Det var isynnerhet er mor jag tänkte på, er mor.
Det var inte någon annan... Nå, har ni fått de små
kuddarna till jakten färdiga?
— Ja, svarade Ågot själsfrånvarande.
— Men i Stortinget har ni väl inte varit? Nej, det har
ni väl inte fått tid tilll ännu? Jag har varit där varenda
dag, men jag har ju inte annat att göra, så.
— Hör, sade hon plötsligt, det är inte sagt att jag får
tillfälle till det när jag går, jag vill säga er godnatt nu. —
Hon räckte honom sin hand. — Och kom ihåg, att ni ska
komma i morgon. Jag... Ni gör mig en glädje.
Hon släppte hans hand och reste sig.
Han satt en liten stund, tillintetgjord. stel, rätt upp och
ner, ett enda ögonblick. Han hörde att där frågades: Vad
i all världen är det fröken och Coldevin har för sig? Han
såg också att Ågot var nära att svara, men med ett föll
han in:
— Jag tar fröken i hand på att jag ska komma i morgon.
— Ja, det måste ni absolut göra, hörde han Ole säga.
Ja, Ågot, vi skulle väl tänka på att komma hem igen?
Ole tog till fickan efter pengar. Journalisten tog
likaledes till fickan efter pengar, men Milde stötte honom på
armen och sade:
— PDet kan du ju överlåta åt Ole Henriksen. Inte sant,
Ole, du betalar nog för oss också?
— Med nöje!
Då han hade kommit till dörren gick Lars Paulsberg
efter honom och sade:
— Du får inte gå förrän jag har fått ta dig i handen.
Jag hör att du har kunnat låna mig de där kronorna.
Ågot och Ole gingo.
Strax efter reste sig även Coldevin, bugade sig för var
och en särskilt i kotteriet och lämnade kaféet. Han hörde
skratt efter sig och ordet ”fenomen” flera gånger. Han
smög in i den första port han gick förbi och tog ur
sin plånbok upp en mycket liten slöja i norska färgerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
