Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 77
niskor, kastade i förbifarten en blick hit och en blick dit
för att se det väsentligaste av konstverken, ropade: Var
är Laokoongruppen? Fort! Jag vill se den! och rusade
iväg för att hitta Laokoongruppen. Det visade sig
förresten, att de ännu hade fulla tio minuter till sitt
förfogande, och de togo det åter litet makligare.
Ett ögonblick tyckte hon sig se Coldevins mörka blick
vila på sig från ett hörn, men då hon tog ett steg närmare
för att se nogare efter, försvunno ögonen plötsligt, och
hon tänkte inte mer på saken.
— PDet är synd att vi inte har längre tid, sade hon
flera gånger.
Då första våningen var genomrusad, var tiden ute och
de måste gå. På hemvägen pratade hon åter med Irgens
och tycktes vara lika nöjd som förut, vid porten räckte
hon honom handen och sade tack, sade tack två gånger.
Han bad henne om förlåtelse att hon inte fick se
Skulpturmuseet ordentligt, och hon såg leende på honom och
svarade, att hon hade haft så trevligt i alla fall.
— Vi återses i Tivoli! hälsade Irgens.
— Kommer ni också dit? frågade hon häpet.
— Man har bett mig om det, det är en del kamrater
där.
Ågot visste icke, att fru Hanka hade sänt honom en
bevekande biljett att komma, och därför svarade hon
endast: Jaså, nickade och försvann.
Hon träffade Ole väntande, kastade sig om hans hals
och utbrast glädjestrålande:
— Pet var härligt, du, Laokoongruppen, alltsammans.
Det blev inte tid att se allt, inte så noga åtminstone; men
du följer mig nog dit igen någon gång, inte sant? Ja, lovar
du mig det då? Jag vill ha dig med.
Då Ole och Ågot på kvällen följdes åt över till
Tidemands för att gå till Tivoli, sade Ågot bäst som det var:
— Pet är då synd att inte du också är diktare, Ole.
Han gapade förbluffad på henne.
— Tycker du det? sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
