Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Ny»yjord
förstod det kanske inte, hon blev inte riktigt på det klara
med varför han hade gjort denna anmärkning, och hon
stod i begrepp att säga något, då han åter tog ordet och
skrattade:
— Jag hoppas verkligen att jag inte gjort er alltför
trött med mitt prat? Har jag det, så vill jag gå ner till
hamnen och dränka mig i denna dag. Ja, ni skrattar,
men... Förresten ska jag säga er, att det klädde er att
vara missnöjd med mig också, ja, det gjorde det. Jag
såg nog er hastiga min. Och om det är mig tillåtet att
ännu en gång uttrycka mig estetiskt, så såg det ett
ögonblick ut som om det vilda, härliga villebrådet reste på
huvudet och vädrade i vinden.
— Men nu ska jag säga er en sak, svarade hon och reste
sig. Hur mycket är klockan? Jag tror ni är tokig! Ja,
nu måste vi skynda osstk Om det är min skuld att ni har
pratat för mycket, så är det sannerligen er skuld att jag
har hört på, så att jag alldeles glömt klockan. Det här
är för galet!
Och i största hast lämnade de parken och skyndade
nedför Slottsbacken.
Då de skulle svänga upp till Skulpturmuseet, sade han
att det kanske inte var tid för något besök där i dag, det
fick kanske vara till någon dag senare? Eller vad tyckte
hon?
Hon stannade och funderade ett ögonblick, så brast hon
i skratt och sade:
— Ja, men vi måste gå dit, vi måste i alla fall ha varit
där! Nej, det här är rena synden!
Och de fortsatte.
Detta att hon tillsammans med honom försökte utplåna
deras gemensamma ”synd”, att de båda hade denna
hemlighet gemensamt, glödde med lönnlig vällust i honom. Han
ville åter säga något, underhålla henne, men hon hade
förlorat intresset för det. Hon hörde inte längre på honom,
utan skyndade på allt fortare, för att inte museet skulle
vara stängt innan de kommo fram. Hon skuttade
pilsnabbt uppför trapporna, kilade förbi alla mötande män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
