Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 91
en dålig höst, skulle Ryssland snart stoppa all export av
magasinerat korn. Det skulle komma hårda tider. Norge
skulle också komma att få känning av dem, kornet skulle
stiga till fabelaktiga priser, och vad som var värre, det
gällde att förse sig med det till vilket pris som helst,
medan det ännu stod att få. Amerika hade redan fattat
galoppen trots den ryska regeringens dementi till den
engelska pressen, och det amerikanska vetet steg dagligen i
höjden. Medan det förut hade stått i åttiosju och åttioåtta,
svängde det nu mellan etthundratio, etthundratolv och
etthundrafemton. Ingen hade en aning om, var det skulle
komma att sluta.
Tidemands ärende till Ole var detta, att han ville föreslå
sin vän och kollega en affär i råg från Amerika, medan
det ännu var tid. De skulle vara kompanjoner om affären,
slå ett riktigt kejsarslag, tillföra Norge en rågmängd som
kunde bidraga till att hålla landet uppe året ut. Men
det brådskade, rågen steg också med varje dag, i
Ryssland kunde den knappast köpas längre.
Ole lämnade pulpeten och började spatsera fram och
tillbaka på golvet, det arbetade i hans huvud, han hade
tänkt att bjuda Tidemand förfriskning, en cigarr, men
glömde det alldeles. Affären frestade honom, men han
hade för ögonblicket bundit sig för mycket på annat håll,
den sista affären på Brasilien hade verkligen bundit honom
litet, satt honom fast, och han kunde inte vänta att inhösta
frukterna av denna affär förrän fram på sommaren.
— Här borde ju finnas pengar att förtjäna, sade
Tidemand.
— Inga tvivel om den saken, det var inte heller det som
kom Ole att tveka. Men han kunde tyvärr inte. Han
förklarade sin ställning och tillade, att han inte vågade sig
på mera just nu. Men spekulationen intresserade honom,
fick hans ögon att glittra, han förhörde sig ivrigt om
detaljerna, tog ett papper och gjorde ett överslag, studerade
åter telegrammet med grubblande min. Till slut lät han
huvudet sjunka och förklarade sig icke kunna taga del i
affären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
