Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 99
värre än den där vildmannen från skogarna, så var det
ingen fara... Hans humör blev åter lätt, han hälsade på
bekanta, som han mötte, och såg riktigt belåten ut. Det
hade för ett ögonblick förargat honom, att någon hade
pratat bakom hans rygg, men nu var det över, den där
gamle buskmannen kunde man väl i alla fall inte ge sig
till att vara förargad på.
Irgens beslöt att ta sig en promenad ner till hamnen
för att få vara ostörd; detta mer eller mindre dumma
prat om hans bok var verkligen lite för starkt. Började
man nu till och med grymta om två och ett halvt års
arbetstid och om poesiens kvantitet! Då var det godnatt
med hans bok, den var inte någon bandstark bok, den vägde
inte upp en av Paulsbergs romaner — gudskelov!
Då han kom ner till hamnen, blev han varse Coldevins
huvud i en avkrok av kajen. Han stod halvt dold bakom
en stapel lådor, endast hans huvud stack upp. Irgens lade
märke till riktningen av hans blick, men på den blev han
inte klok, den gamle, fnoskige karlen stod tydligen och
tänkte på något, på en alldeles bindgalen idé igen, och det
var lustigt att ge akt på hur han fallit i farstun, med
näsan i vädret. Hans ögon stirrade nästan rätt upp, de
stirrade på Henriksens lilla kontorsfönster i änden av
lagerbyggnaden, och han blinkade inte, inte heller gav
han akt på vad som försiggick runt omkring honom.
Irgens tänkte först gå fram till honom och höra efter om
han ville träffa Ole Henriksen, sedan skulle han kunna
leda in samtalet på sin bok och fråga vad han tyckte om
den. Det skulle nog kunna bli rätt så trevligt, karlen
skulle bli tvingad att erkänna att han värdesatte poesien
efter vikten. Men vad hade det för intresse i grund och
botten? Det kunde väl ändå vara komplett likgiltigt vad
den herrn hade för åsikter om poesi.
Irgens gjorde ett slag bortåt kajen, han såg upp,
Coldevin stod ännu på samma plats. Irgens gick förbi
honom, kom upp på gatan och drev inåt staden igen. I
detsamma kommo Ole Henriksen och fröken Ågot ut genom
dörren till lagret och fingo syn på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
