- Project Runeberg -  Ny jord /
103

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny jord 103

— Kan ni inte? Varför inte?

Och hon ångrade genast sin fråga, han hade
naturligtvis inte råd till det. Jämt och ständigt var hon ofin och
taktlös, utan gräns! Hon sade några intetsägande ord i
all hast för att bespara honom svaret.

— Nej, när jag ska ut på landet, så lånar jag mig en
färgbåt och ror över till Ön för ett par timmar, sade han
fortfarande melankoliskt leende. Det smakar fågel.

— Ön? Hon blev uppmärksam. Ja, det var sant, Ön,
där har jag inte varit än. Är det vackert där?

— Ja, flerstädes, svarade han, utomordentligt vackert,
jag känner varenda prick. Om jag vågar be er om lov
att få ro er över dit någon gång, så...

Detta var inte bara en likgiltig artighet, det var en
bön, det hörde hon väl. Men hon svarade i alla fall, att
det kunde hon inte säga, jo, det kulle nog vara trevligt,
men. — Paus.

— Jag har skrivit många av mina dikter där, fortsatte
han, jag kunde visa er stället.

Ågot teg.

— Gör det! sade han plötsligt och ville ta hennes hand.

I detsamma visade sig Ole Henriksen på trappan och
kom ut på gatan. Irgens stod ännu i samma ställning, med
handen utsträckt, bedjande.

— Gör det! viskade han.

Hon kastade en hastig blick på honom.

— Ja, viskade hon tillbaka.

Ole kom fram till dem, han hade inte kunnat få fatt
i Arendal med detsamma, han skulle inte få svar förrän
i morgon bittida. Nu gå vi till Sara! Jo, han hade
verkligen en liten överraskning åt dem, han gick med Öjens
sista arbete i fickan. Nu skulle de få höra!

II.
På Sara sutto redan flera av kotteriet vid sina glas och
pratade ivrigt, Tidemand satt också där, strålande och be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 14 18:38:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyjord/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free