- Project Runeberg -  Ny jord /
107

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny jord 107

Han lutade sig mot terrassens räck och härligt höjdes
hans bröst av kärlek. Och djupt, djupt nere var
avgrunden och den hårda körvägen. Och han pekade med sin
hand ner i djupet och sade: Säg ett ord, och jag störtar
mig ut! Och åter sade han: Kasta ned din solfjäder, och
jag följer den! Och då han hade talat, höjdes hans bröst,
och han lade sina händer på terrassens räck och gjorde
sig redo till språnget.

Då gav jag till ett skrik och slöt mina ögon...

Men då jag såg upp, såg jag åter de två människorna,
och de voro båda äldre och båda stodo i sin fulla kraft.
Och de två människorna talade icke mera till varandra,
utan tego med vad de tänkte. Och då jag såg upp var
himlen grå, och de två människorna gingo båda uppför
slottets trappa, och hon var full av likgiltighet, ja full av
hat i de kalla ögonen, och då jag såg upp för tredje
gången, var också han full av vrede i sin blick, och hans
hår var grått som den gråa himlen.

Och då de gingo uppför slottets trappa, tappade hon sin
solfjäder ett trappsteg nedanför dem, och hon sade med
darrande mun och pekade tillbaka: Jag tappade min
solfjäder, den ligger bara ett trappsteg nedanför, tag upp
den ändå, käre!

Och han svarade icke, utan gick vidare, och han kallade
på en tjänare att taga upp solfjädern.

Det var kärleken, sade Jehova. Kärlek förgår. Jag
är Jehova.

Och Jehova berörde mina ögon för sista gången, och
jag såg:

Jag såg en stad och ett torg, och jag såg en schavott.
Och då jag lyssnade, hörde jag ett sjudande mummel av
röster, och då jag såg upp, voro där många människor,
som talade och skuro tänder i glädje. Och jag såg en man
som blev bunden, en ogärningsman som blev fängslad med
läderremmar, och den bundne missdådaren var stolt att
se, och hans ögon voro som stjärnor. Men mannen var
klädd i en trasig tröja och hans fötter stodo nakna på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 14 18:38:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyjord/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free