Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 N»y jiord
jorden, ja, det fanns knappast någonting kvar av hans
kläder, ja, hans tröja var mycket nött.
Och jag lyssnade och hörde en röst, och då jag såg, var
det missdådaren som talade, och missdådaren talade
härligt. Och man bjöd honom tiga, men han talade, han
vittnade, han ropade, och då man bjöd honom tiga, teg
han icke i fruktan. Och då missdådaren talade,
strömmade hopen till och höll honom för munnen, och då han
blev stum och då han pekade mot himlen och pekade mot
solen, och då han pekade på sitt hjärta, som var varmt
ännu, sprang hopen till och slog honom. Och då hopen
slog honom föll missdådaren på knä, och han knäföll och
knäppte sina händer och vittnade stumt och obeskrivligt,
även då man slog honom.
Och jag såg på denne missdådare och såg på hans ögon
som voro som stjärnor, och jag såg att hopen lade honom
ned och höllo honom med händerna vid schavotten. Och
då jag åter såg upp, ven en yxa i luften, och då jag
lyssnade, hörde jag en yxas hugg mot stockverk och ett brus
av människor i glädje. Och då jag lyssnade, steg ett
enstämmigt skrik mot himlen från människor i fröjd och
vånda.
Men ogärningsmannens huvud rullade ned på jorden
och hopen sprang fram och höll det i vädret vid håret...
Och missdådarens huvud talade ännu, och det vittnade
med hög röst, och sade med hög röst alla ord som det
sade. Och ogärningsmannens huvud vart icke ens i
döden stumt.
Men hopen rusade till och tog upp missdådarens huvud
och höll det i vädret vid tungan. Och dess tunga teg
besegrad, och dess tunga sade intet mer. Men dess ögon
voro åter som stjärnor, ja såsom strålande stjärnor, vilka
alla kunde se...
Då sade Jehova:
— Pet var sanningen. Och sanningen vittnar ännu efter
det dess huvud är avhugget. Och sedan man bundit dess
tunga, lyser dess ögon som stjärnor. Jag är Jehova.
Då Jehova hade talat, föll jag på mitt ansikte och sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
