Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Ny jord
journalist Gregersens sällskap, nej då, men samme
journalist Gregersen var i gengäld lycklig över att få göra
notiser i tidningen om Paulsbergs minsta rörelser, från och
med hans utflykter till Hönefos. Så stod det till. Paulsberg
hade stött Mildes ansökan om stipendiet, och Milde hade
i gengäld målat Paulsbergs porträtt. Reklam, allians och
komplott! Jo, det handlades och månglades efter förmåga.
Då Irgens åter passerade Pilen och såg Paulsbergs
porträtt i fönstret, spottade han föraktligt i gatan. Nå,
honom lurade man inte, han genomskådade tarvligheten. Kom
dag, kom råd, han skulle veta att göra sig gällande.
Men Milde! Om det ändå hade varit Öjen, så. För
Öjen strävade åtminstone, Öjen låg i, han var en djup
och ovanlig begåvning, han gjorde ståtliga saker, Irgens
unnade honom allt gott, ja, i sin missräkning över att själv
. vara förbigången, funderade han på om han inte borde
offentliggöra en protest till fördel för den ovanligt begåvade
Öjen. Men då skulle naturligtvis folk säga att han gjorde
det av avundsjuka på Milde, för folk tänkte så klumpigt.
Nej, han skulle ta skeden i en annan hand hädanefter, han
var inte bunden av några hänsyn, det skulle man få se.
Tänk, Milde!
Och varför i all världen skulle Lars Paulsberg råda över
stipendierna? Han hade visserligen aldrig dragit sig för
att göra sig god vän med tidningarna, det var sant. Han
hade både här och där sin fasta bladneger, som påminde
folk om hans existens, han sörjde i all beskedlighet för att
hans namn inte skulle glömmas. Men annars? Ack, ett
par romaner med metoder från sjuttiotalet, en populär
dilettantkritik av en sådan katekesfråga som syndernas
förlåtelsel Hehe, vad var det i själva verket, om man
synade det lite i sömmarna? Men det hade visat sig att
det att mannen hade pressen bakom ryggen gjorde honom
till en aktad person, det visade sig även nu, hans ord fick
värde. Jo, han var en klok bonde, en riktig
landsortsskojare, han visste vad han gjorde till och med när han
lät sin hustru mottaga journalist Gregersens ölstinkande
uppmärksamheter. Fy fan vilken ruttenhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
