Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 117
Nå, den sortens manövrer skulle inte Irgens befatta sig
med; kunde han inte slå igenom utan dem, så. Men han
hoppades kunna klara sig utan fusk, det hoppades han
verkligen. Han hade ett vapen, pennan; sådan karl var
han...
Irgens gick hem och låste sig inne. Det var ännu en
god stund innan fru Hanka skulle komma, han ville
försöka komma i jämvikt till dess. Så nervös hade han
blivit av den brådstörtade underrättelsen om att stipendiet
hade gått honom förbi, att han på en lång stund inte kunde
skriva, fast han försökte flera gånger. Han reste sig
rasande och drev fram och tillbaka på golvet, blek av
förargelse, uppblåst och högfärdig efter sitt nederlag. Han
skulle vid Gud kvittera ruttenheten; från denna stund
skulle det inte vara några milda ord som flöt ur hans
penna.
Slutligen, efter ett par timmars fåfänga
ansträngningar, kunde han sätta sig vid bordet och finna ett uttryck
för sin stämning. Han skrev den ena versen efter den
andra, knep ihop munnen och skrev.
Så kom fru Hanka.
Som vanligt kom hon in lite hastigt, tog sig över hjärtat
som alltid klappade litet efter den skyndsamma gången
uppför trapporna, och log förläget, när hon stod i
rummet. Så ofta hon hade beträtt detta rum, var hon ännu
litet förlägen under de första ögonblicken, och sade flera
gånger för att karska upp sig:
— Är det här herr Irgens bor?
Men Irgens var inte upplagd för skämt i dag, det såg
hon genast, och hon frågade hur det var fatt. Och dåä
hon hade fått veta den stora olyckan, blev också hon röd
av harm, uppriktigt indignerad: Vilken orättvisa, vilken
skandal! Hade Milde fått stipendiet?
Som betalning för Paulsbergs porträtt, sade Irgens. Nå,
det är ingenting att göra åt den saken, ta det inte för hårt.
Jag själv förlåter dem.
— Ja, du tar det lugnt, jag förstår inte att du kan det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
