Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jorda 119
till det, men i alla fall, käret Du kan ju leva stipendiet
förutan. En man som skriver som du. Du är den ende.
— Ja, men vad tjänar det till att jag är den ende? Du
ser själv, mina dikter blir inte nämnda i en enda tidning,
och här står jag!
För första gången, ja, för allra första gången fick fru
Hanka nu en känsla av att hennes diktare och hjälte visade
sig mindre överlägsen än annars. Det for som en ilning
genom hennes hjärta att han i alla fall inte bar sin
besvikelse med annat än vanlig stolthet. Hon började se
litet noggrannare på honom; nederlaget, han hade lidit,
gjorde hans bruna ögon blackare, hans mun var
sammanbiten och hans näsborrar vidgade av upprördhet. Det
var bara en ilning genom hennes hjärta.
Så sade han till på köpet:
— Du kunde förresten göra mig den tjänsten, att
intressera Gregersen en smula för min bok, så att den
äntligen blev anmäld i Gazetten. — Och då han såg, att hon
blev alltmer uppmärksam, att hon rent av stirrade honom
undersökande rätt i ansiktet, tillade han: Naturligtvis utan
att direkt bedja honom, utan bara treva dig fram, jag
menar bara en vink, en liten vink.
Var detta Irgens? Men hastigt kom hon åter att tänka
på vilken pinsam ställning han verkligen stod i för
ögonblicket. Han var i själva verket mol ensam, stod
fäktande mot en komplott, och det ursäktade honom
fullständigt. Hon borde förresten ha tagit detta steg själv
gentemot Gregersen och besparat sin diktare
förödmjukelsen att bedja henne därom. Jo, hon skulle genast tala
med Gregersen, det var skamligt att hon inte redan hade
tänkt på det.
Och Irgens tackade henne av fullaste hjärta, hans
bitterhet försvann. De sutto där i soffan och tego båda, så
sade hon:
— Du! C, vad det var nära att det hade gått på tok
med den röda slipsen! Du vet, den där röda slipsen jag
tog ifrån dig en gång? Nå ja, det gick ju bra i alla fall,
men han såg den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
