Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Nyjord
— Den enda verkan det har på mig är att det gör mig
lite bitter. Det knäcker mig inte.
— Jag förstår det inte, sade hon, jag förstår det inte.
Skickade du inte din sista bok med ansökan?
— Jovisst... Pytt, min bok! Det är precis som jag
inte hade givit ut en bok en gång, det görs verkligen inte
mycket för den, till dato har det inte varit någon som
anmält den. Och på nytt uppretad vid tanken på att hans
bok inte ens blivit omnämnd i någon av tidningarna ännu,
bet han ihop tänderna och gjorde ett slag över golvet. Nå,
han skulle spela upp en annan dans hädanefter, det skulle
bli klart att hans penna kunde bita ifrån sig.
Han grep sitt fullskrivna ark på bordet och sade:
— Jag har en liten dikt här, jag skrev den just nu,
bläcket är vått...
— Å, läs den! bad hon.
De satte sig i soffan, och han läste dikten, rimmerierna,
som om de varit ett kungligt budskap:
Han rullade flitigt cigarrer
nånstans vid en främmande strand,
och lade de lömskaste snaror
i dessa varor
som skulle till främmande land.
Där gick han förtegen och ställde
från morgon till aftonens slut
i pyrande vansinnets välde:
Han gick där och hällde
cigarrerna fulla med krut.
Så ensam han gick där och kände
av människohat sig besatt.
Cigarrerna vred han och vände,
skadade, brände
och fnissade skadeglatt.
Hon såg bedrövat på honom.
— Gå inte och bli bitter, sade hon. Du har stor orsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
