Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 125
Coldevin hade blivit ännu en grad tokigare, fast han
fortfarande talade stillsamt och eftertänksamt. Han var
påstridig, använde stora ord, kom in på kvinnosaken och
kom fram med något sådant som att kvinnorna först och
främst borde beflita sig om att göra lite nytta i hemmet.
Det var på tok, sade han, att kvinnorna brydde sig mindre
och mindre om att ha ett hem tillsammans med man och
barn, de föredrogo en kula, solo, bara de därigenom kunde
bli något som de kallade självständiga. De skulle absolut
”studera” sig till ett par glasögon de också, om inte annat
så gick de in vid ett handelsinstitut. Och på ett sådant
där handelsinstitut, där gjorde de sina saker så utmärkt,
att de fick examen, och hade de sedan tur, kunde de långt
om länge få en plats med tjugo kronor i månaden. Gott!
Men de måste betala tjugusju för husrum och mat. På
det viset var de självständiga.
Men det är ju inte kvinnornas skull att deras arbete
betalas så mycket sämre än männens, invände advokaten,
som var liberalt gift.
— Ack ja, de där invändningarna kände man igen, för
all del; de var gamla och beprövade. De hade också blivit
besvarade, men. Jo, man hade verkligen besvarat dem
några tusen gånger, men... Förresten var det värsta att
hemmet helt enkelt upphörde på detta viset. Och Coldevin
betonade detta. Han hade redan fått det intrycket
härnere i stan, att en stor del människors liv huvudsakligast
förflöt på restaurangerna. Han hade sällan funnit folk
hemma, sålunda hade han sökt efter ett par bekanta, men
han hade inte träffat dem; han såg dem på kaféerna ibland.
Författarna och konstnärerna ville han då inte ens tala
om, de hade inte och ville inte ha något annat hem än
kaféet, och han förstod inte hur de kunde få sina verk
gjorda där .. Nej, det ena hängde ihop med det andra.
Kvinnorna hade nu för tiden varken någon större
äregirighet eller mycken hjärtevärme, det hade blivit
modernt att slå dank, och så hamnade de i kaféerna. Vad
gjorde kvinnorna förr? De höll vardagsrum — man
måste förbigå dem som höll salong. Nu slog de dank,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
