Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Ny jord
ten och stod stilla. Lukten av kol och tjära, av vin och
frukt, av fisk och tran, larmet av maskiner och
människor, ropen, träskornas klapprande mot däcken, sången
från en ung matros som stod i skjortärmarna och putsade
skor, alltsammans försatte honom i en häftig glädje som
nästan fick hans ögon att fuktas. Vilken makt var inte
här i rörelse, vilka skepp! Och hamnen glimmade; längst
borta låg fröken Ågots lilla lustjakt med den förgyllda
masttoppen.
Han försjönk i beskådandet av skepp och flaggor,
människor och varor, tiden gick, han slank ner i en källare,
som hade skruvat ifrån fönsterluckorna, och beställde
några smörgåsar till frukost. Då han en stund därefter kom
upp från källaren, var det redan mycket folk på gatorna,
det led mot det ögonblick då skolbarnståget skulle avgå,
det gällde att finna sig en plats, tågen fick inte försummas.
Och Coldevin tyckte plötsligt att han hade så liten tid
på sig, att han började sträcka ut och gå av alla krafter
för att inte komma för sent till det första tåget.
Vid tretiden hade några av klicken tagit plats vid
”Hörnet” för att se det stora flaggtåget passera uppför till
slottet. Ingen av dem deltog i demonstrationen. Plötsligt
viskade en av dem:
— Titta, där är Coldevin också!
Man såg honom marschera än under en, än under en
annan fana, det var som om han ville tillhöra dem alla, han
var nästan för ivrig med att följa takten. Advokat Grande
skyndade ut från ”Hörnet” och slöt sig till tåget han
också. Han upphann Coldevin och hälsade.
De började strax att samtala.
— Och var är det unga Norge? sade Coldevin,
diktarna, konstnärerna, går de inte med här? Det skulle de
göra, det skulle inte skada deras begåvning. Ja, det skulle
kanske inte hjälpa upp den heller, det kan jag inte säga,
men det skulle i alla händelser inte skada den. Saken
är den, att de inte bryr sig om det, de är likgiltiga för det.
Men det är alldeles säkert galet att vara så likgiltig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
