Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 127
därnere, så skulle man känna, att landet vore värt ett
hurra...
Advokaten såg Öjen på trottoaren, han tog hastigt
farväl av Coldevin och steg ut ur tåget. Strax efter såg han
sig tillbaka, Coldevin hade åter bytt plats och gick nu
under handelsståndets fana, rakryggad, gråskäggig och
luggsliten, med det lilla sidenbandet i norska färger på
rocken.
Öjen var i sällskap med skådespelare Norem och de
två maskinklippta poeterna, som nu plötsligt dykt upp
igen. De två voro redan klädda i gråa vårrockar, fastän
de naturligtvis voro från i fjor. De använde också båda
synnerligen bastanta käppar, som de verkligen stödde sig
på när de gingo.
— Du talade med Coldevin? frågade Öjen då
advokaten kom. Vad hade han för gott att säga nu?
— Å, åtskilligt. Den mannen har många intressen, han
är kanske inte så dum, men han är lite konstig. Han går
omkring med botten i vädret och ser tingen upp och ner.
Förresten är han trevlig ibland, du skulle ha hört honom
ute på Tivoli en kväll, jag drog honom med mig in och
tog hand om honom, han underhöll oss allihop, absolut.
Men så utsvävade han naturligtvis och gick för långt...
Jo, nu hade han funderat ut att hemmen var i
upplösning överallt: Folk satt på kaféerna, folk var inte hemma,
folk levde sitt liv på restaurangerna; ville man träffa dem,
fick man söka dem där.
— Ja, jag träffade kurren i morse när jag gick hem.
Vi hälsade, hur står det till, gläder mig ofantligt, och så
vidare. Under samtalets gång säger sedan mannen att
jag alltså hade varit ute på landet och fått en kronisk
svaghet konstaterad. Haha, jag såg på karlen och upplyste att
jag i alla fall inte var svagare än att jag hade skrivit en
längre prosadikt däruppe i skogen. Nej, då måste han
ju medge... Har du förresten hört dikten, Grande? Jag
skickade den till Ole Henriksen för att göra mig
angenämare när jag bad honom om respengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
