Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Ny jord
— Jo, jag har hört den. Storartad, alldeles storartad!
Det tyckte vi allesammans.
— Ja, inte sant, det var en viss ton i den? Jag fick inte
ro förrän jag hade skrivit ner den, det kostade mig en
kolossal ansträngning.
— Ja, att ni gitter och gitter göra något! utbrast nu
skådespelare Norem med slö min. Nu har jag inte haft
någon roll på fem månader, och Gud ske lov för det!
— Ja du! Det är en annan sak med den som kan låta
bli, svarade Öjen. Vi andra får nog hänga i om vi vill
hålla liv i oss. — Och Öjen slog kappan tätare om sina
smala, hängande axlar.
Ett litet barn, en liten flicka, kom i detsamma utfarande
genom en port, hon rullade en tom barnvagn framför sig
på lek, och just när hon kommit ut på gatan välte vagnen.
Flickan klappade hänfört i händerna och gav till ett litet
rop; men Öjen måste nästan kliva över den stjälpta
vagnen för att slippa förbi.
— Jag kan ju inte säga annat än att det förvånade mig
att jag inte fick stipendiet, sade han. Här går man och
sliter och gör sitt bästa, och det tjänar i alla fall
ingenting till. Det är inte just många som erkänner vad man
gör.
Den ene av de maskinklippta poeterna, han med
kompassen i urkedjan, tog nu mod till sig och anmärkte till
detta:
— Är det kanske inte regel här hemma? Hade man
inte genierna att misshandla, så hade man ju inga. För
nu beskyddar man ju djuren mycket väl. — Och den
maskinklippta poeten vågade sig på ett litet leende åt
detta infall.
— Går ni på Grand? frågade Norem helt kort. Jag
vill ha mig en grogg.
— Jag för min del vill helst vara ensam, svarade Öjen
ännu nedslagen av tanken på stipendiet. Jag kommer
kanske efter om ni blir sittande. Adjö så länge.
Och åter drog Öjen kappan upp över öronen, vände om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
