Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S E X T I oO F A L T.
I.
Etu sällskap damer och herrar var samlat nere på
bryggan, det var sällskapet som skulle ut på segeltur med Ågots
jakt. Man väntade bara Paulsbergs, som ännu inte
kommit. Irgens var redan otålig och sade spydigheter: Vore
det inte bäst att skicka själva jakten upp till Paulsbergs
och vördsammast avhämta dem? Då Paulsberg med fru
äntligen kom, gick man genast ombord och kryssade utöver
fjorden.
Tidemand satt till rors. Ett par av Ole Henriksens
hamnfolk voro med som gastar. Ole hade verkligen
ordnat denna tur på bästa sätt och tagit med utsökt proviant.
Han hade tänkt på allt, ja, han hade inte en gång glömt
bränt kaffe åt Irgens. Men Coldevin hade det inte varit
honom möjligt att finna, och journalisten Gregersen hade
han med flit underlåtit att invitera; Gregersen kunde lätt
ha sett något telegram från Ryssland och utbasunerat det
för sällskapet.
Tidemand talade icke, han såg ut som han hade haft en
vaknatt, kanske till och med två vaknätter. Då Ole
frågade hur han hade det, svarade han att det gick an, svarade
småleende att det gick an. Men förresten ville han be om
att få behålla platsen vid rodret.
Och jakten stack ut mot havsbandet.
Fru Hanka satt längst framme i fören, hennes ansikte
var friskt, hon hade kastat sin pälskappa om sig, och Milde
anmärkte, att det var måleriskt.
— Gud give förresten att det vore groggtid snart! sade
han högt och skrattande.
Ole skaffade genast fram flaskor och glas. Han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
