Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Ny jord
omkring dem allesammans och stoppade sjalar och filtar
kring damerna. Ja, man skulle inte skratta åt det, solen
sken visserligen, men det drog på sjön! Ole höll sig mest
akterut, han erbjöd Tidemand gång på gång att avlösa
honom vid rodret, men Tidemand avböjde det. Nej, det
var en riktigt välsignad sak att få bli sittande, då slapp
man prata, han passade inte alls för det i dag.
— Tappa nu inte modet alldeles. Har du hört något
närmare?
— Inte annat än bekräftelse. I morgon ha vi det nog
officiellt. Ja, bry dig inte om det nu, jag har stakat ut
min linje i natt och är på det klara med alltsammans. Jo,
jag hoppas kunna klara mig ganska bra.
Och förut började man mycket hastigt komma i
stämning. Öjen var sjösjuk och drack för att rädda sig, han
kunde inte hålla sig uppe, han var mycket medtagen.
— Pet var riktigt hyggligt av er att komma hem igen,
sade fru Hanka för att trösta honom. Ni har kvar ert
lilla flickansikte ännu, men det är lyckligtvis inte så blekt
som det var förr.
— Jo förlåt, ropade fru Paulsberg utan skonsamhet,
jag har aldrig sett honom blekare än nu.
Och på denna lilla antydan om hans sjösjuka blev det
allmänt skratt. Fru Hanka fortfor och sade: Ja, hon
kände till hans arbete uppe från Torahus, dikten om de
gamla minnena. Man måste ändå säga, att han inte hade
varit på landet förgäves.
— Ni har inte hört min sista dikt, sade Öjen med matt
stämma, den är egyptisk, handlar i en gravkammare...
Och han letade, så sjuk och eländig han än var, efter sin
dikt i alla fickorna. Var hade han nu gjort av den? Han
hade lagt fram den i morse för att ta den med, han hade
tänkt att det kanske var någon som gitte höra den, han
vågade nog säga, att den var lite grand märklig i sitt slag.
Men nu hade han förmodligen lagt den efter sig i alla fall.
Han kunde då inte tro att han hade tappat den, kastat
bort den? För i så fall var lyckan förlorad för honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
