Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 155
— Men Gud give ändå att du hade förstått mig lika bra
som jag dig, Hanka! Då hade det här kanske inte slutat
som det gör. — Han knäppte åter sin rock som om han
velat gå, och sade: Och vad pengarna angår...
— Ja, kära du, här är pengarna, sade hon och ville räcka
honom hundrakronesedeln tillbaka.
För första gången gjorde han en häftig rörelse med
huvudet:
— Pet är inte de där pengarna jag talar om. Var så
vänlig och gör dig lite besvär med att förstå mig nu i alla
fall. De pengar du ska ha att leva på, ska bli skickade
till dig, så snart du uppger adress.
— Men Herregud, sade hon förvirrad, ska jag resa?
Jag stannar väl i stan? Ja, hur ska jag?
— Som du vill alltså. Barnen får väl bli här, inte sant?
Jag ska nog dra försorg om dem, det kan du tryggt lita
på. Men vad dig själv angår, så... du hyr dig ett par
rum någonstans, vad? Det är tre år, som du vet, tre år.
Hon stod ännu med den röda penningsedeln i handen och
såg på den. Hon kunde inte tänka någonting, allt dansade
för henne; men innerst inne hade hon en känsla av glädje
över att ha blivit fri. Hon sade ingenting, och han ville
ha ett slut på det för att inte själv duka under för sin
sinnesrörelse.
— Jaja, farväl... Han kom inte längre, men räckte
henne handen, och hon tog den. Vi ser nog varandra,
kanske; men jag vill säga dig tack i alla fall, för vi
kommer ju i alla fall inte att vara tillsammans mer...
Pengarna ska du få var månad. — Och han satte på sig hatten
och gick till dörren,
Hon följde honom med ögonen. Och detta var
Andreas?
— Jaja, sade hon förvirrad, du vill väl gå, jag står här
och hindrar dig. Jaja, så får vi väl göra så då... Jag vet
inte ett dugg vad jag säger förresten... Hennes röst
brast plötsligt.
Tidemand öppnade dörren med darrande händer och lät
henne gå först. Så stannade hon vid trappan och lät ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
