Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Ny jord
nom gå förbi. Då han kommit upp i förstugan, väntade
han ett ögonblick tills hon hunnit upp, sedan öppnade han
dörren med sin egen nyckel och höll dörren öppen för
henne. Då hon kommit innanför, sade han:
— Ja, godnatt då.
Och Tidemand gick åter nerför trappan, ned på
kontoret, där han låste in sig. Han ställde sig vid fönstret,
med händerna på ryggen, stirrande rätt ut på gatan utan
att se. Nej, hon hade inte på minsta sätt ändrat sig, som
naturligt vore, hon vacklade inte. Hon hade stått där,
med armbågen mot pulpeten, hon hörde vad han sade och
svarade på det: Ja, så får vi väl göra så då. Nej, ingen
vacklan... Men hon hade inte skrikit av glädje heller?
Det hade hon besparat honom, annat kunde han inte
säga, så hänsynsfull var hon då. Å, Hanka var alltid fin,
Gud vare med henne! Just där stod hon. Hanka, Hanka!
... Men så satt hon väl och gladde sig nu istället. Och
varför skulle hon inte det? Hon hade fått sin vilja fram...
Och barnen låg väl och sov redan, de, både Ida och
Johanne. Och så räckte de inte upp till huvudkudden en
gång, så små var de. Nå, det skulle nog bli någon råd med
dem. Man blev lite grå, men man var inte slut...
Och Tidemand gick bort från fönstret och fram till
pulpeten. Han blev stående där med böcker och papper
till ljusan dag.
H.
I ett par dagars tid sökte fru Hanka förgäves efter
Irgens. Hon hade velat skynda till honom och berätta om
sin stora lycka, sin frihet, sin slutliga frihet, hon fann
honom inte hemma. Hans dörr var låst, och när hon
knackade på, öppnades den inte, han var alltså inte hemma.
Inte heller stötte hon på honom på kaféerna. Till sist
blev hon tvungen att skriva till honom och bedja om en
dag, en timme, hon hade något viktigt att tala med
honom om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
