Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 157
Men under de dagarna, den långa väntetiden, under
vilka hon inte fick något uträttat, hade hennes glädje över
skilsmässan börjat lägga sig en smula, hon hade så ofta
upprepat och upprepat för sig själv att nu var hennes
äktenskap slut, hennes tankar vande sig vid det, det kom
inte längre hennes hjärta att flamma. Hon skulle skiljas
från sin man, — gott, men hon hade inte varit så hårt
bunden vid honom förut heller. Skillnaden var inte så stor
att den fortfarande kunde upptaga henne.
Och därtill kom nu, att när hon stod inför själva
avgörandet och skulle lämna hemmet vilken stund som helst,
började en känsla av vemod att pina henne, ett stänk av
sorg, av blödighet; fastare var inte hennes lycka. Hon
fick plötsligt liksom en stark och gyllne smakkänsla i
hjärtat, när barnen daltade med henne eller sträckte sina
armar efter henne; hur kunde det komma sig? Hon hade
stigit upp på nytt i går natt och tittat på barnen medan
de sovo. Där lågo de i sin säng och de hade alldeles
sparkat av sig, så att de lågo fullständigt nakna ända upp till
armarna, men lika gott sovo de ändå och rörde fingrar
och tår i sömnen. Å, vilka makalösa barn, som lågo där så
röda och sovo med skjortan uppkavlad till bröstet och
armar och ben i alla riktningar! Hon stoppade försiktigt om
dem och lämnade dem med sänkt huvud, i tyst rörelse.
Hur skulle det nu gå när hon flyttade? Hur skulle hon
inrätta sig? Hon var fri, men gift, i tre år hade hon
att vänta, bo någonstädes, betala pr månad, göra uppköp.
Och på dessa två dagar då hon hade tänkt och tänkt på
allt detta, hade hon inte haft någon att rådgöra med;
Irgens hade aldrig varit hemma. Gud allena visste var han
var. Tidemand, sin före detta man, hade hon inte sett.
Hon begav sig på väg till Irgens. Han skulle nog hjälpa
henne med att hyra rum och råda henne på bästa sätt. Jo,
jo, det var härligt att hon nu hade fått ett slut på det
dagliga tvånget; hon hade gått och burit på sin djupa
otillfredsställelse i månad efter månad, i åratal, ända sedan
hon kom in i kotteriet och lärde känna ett annat liv. Nu
var hon fri och ung. Hon skulle översvämma Irgens med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
