Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jorda 159
vad? För nu blir jag ju inte längre hemma, så. Det tar
tre år, men...
Hon höll upp av sig själv, hon märkte på hans ansikte
att han vred sig, att han liksom gjorde sig redo att rida ut
stormen. Hennes förskräckelse steg då han inte svarade,
inte ett ord. Det uppstod en paus på nytt.
— Ja, Hanka, det är inte gott det här, sade han
äntligen. Du har alltså fattat det så, att om du bara blev
skild, så; att om du bara blev skild, så... Jag medger
att bokstavligt talat har du rätt, ja, att jag kan ha sagt
något dylikt. Det är nog så säkert, både en och två gånger ...
— Ja, hör du, utropade hon beklämd, vi har ju aldrig
menat något annat, vad? Vad, Irgens? För du är ju kär
i mig, det måste jag tro. Du är så besynnerlig i dag.
— Tyvärr, allt är inte detsamma som förr. — Han såg
bedrövad bort och letade efter ord, det gick en ryckning
genom honom. — Jag vill inte ljuga för dig, Hanka, jag är
inte längre så upptagen av dig som jag har varit. Det
skulle vara skamligt att dölja det, jag kan det inte heller,
förmår det inte.
Detta förstod hon, det var klara ord. Och med en stilla
böjning på huvudet, besegrad, förlorad, viskade hon några
halva ord:
— Förmår det inte, nej. För det är oåterkalleligt
förbi...
Och han satt stum.
Hon vände plötsligt ansiktet till och såg på honom, och
den korta överläppen var ännu litet uppdragen, och de vita
tänderna syntes innanför. Hon försökte le, och hon sade
sakta:
— PDet är väl inte alldeles förbi, Irgens? Tänk på hur
mycket jag har satt till...
Men han skakade på huvudet.
— Ja, det är verkligen så tråkigt, men... Vet du vad
jag satt och tänkte på just nu, då jag inte svarade dig?
Jo, att du sade: Oåterkalleligt förbi? Kunde man säga
så, var det gott språk? Så litet är jag med till och med
nu, att denna uppgörelse inte griper mig, jag är inte gri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
