Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Ny jord
pen. Det kan du själv konstatera... Och som det vore
honom angeläget att använda tillfället väl, fortsatte han:
Sa du att du hade varit här och letat efter mig tre gånger?
Ja, jag har vetat om de två. Jag bör säga dig det för att
du ska se hur omöjligt det är mig att dölja sammanhanget.
Jag har suttit härinne och hört att du knackat på därute,
och jag har inte öppnat. Då kan du förstå att det är
allvarligt... Men kära, kära Hanka, jag kan inte rå för
det, du ska inte vara ledsen. Inte sant, du förstår mig
när jag säger, att vårt förhållande också har förödmjukat
mig lite? Att jag ständigt gått och tagit emot pengar av
dig, det har förödmjukat mig djupt, och jag har sagt till
mig själv: Detta drar ned mig! Inte sant, du förstår
att en man med min natur — jag är stolt, om det nu är
en dygd eller last hos mig...
Paus.
— Jaja, sade hon mekaniskt, jaja. Och hon reste sig
för att gå. Hennes ögon voro stela, hon såg ingenting.
Men nu ville han förklara sig, hon fick ändå inte gå
ifrån honom med ett felaktigt intryck av honom, han
höll henne fast, han ville framlägga sina skäl, annars blev
han ju en löjlig person. Så talade han en lång stund,
klarade fiffigt upp varenda detalj, som om han hade
väntat vad som skulle komma och lagt alltsammans
tillrätta i sitt huvud. Jo, det var en massa bagateller, och
för en man av hans kaliber fick naturligtvis bagatellerna
betydelse. På det hela taget hade det börjat gå upp för
honom att de inte passade för varandra. Hon satte nog
värde på honom, långt större än han förtjänade till och
med, men hon förstod honom kanske inte helt och hållet;
han ville inte förebrå henne det, men. Hon sade att hon
var stolt över honom, att hon kände sig mycket stolt när
damerna vände sig om och såg efter honom på gatan.
Gott! Men hon satte kanske inte riktigt värde på honom
som personlighet. Hon var inte framför allt upptagen
av den tanken, att han var en något ovanlig människa.
Nej, hon var ursäktad, hennes förståelse av honom var inte
nog djup. Hon var inte stolt över honom för det han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
