Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 167
hon hindra honom mycket om hon kilade in på kontoret
nu? Hon skulle vara så rask...
Fru Hanka torkade sina ögon under floret och
fortsatte att gå. Då hon stod vid mannens kontor, ryggade
hon tillbaka ett ögonblick. Tänk om han visste hur
alltsammans hängde ihop? Han förstod kanske till och med
varifrån hon kom... Av kontoristerna hörde hon att
Tidemand var inne på sitt kontor.
Hon knackade på och lyssnade. Jo, han sade kom in.
Mycket stilla trädde hon in. Där stod han vid pulpeten
och såg upp, han lade genast ifrån sig pennan.
— Förlåt, jag stör dig väl, sade hon hastigt.
— Nej, svarade han väntande. En packe brev låg
framför honom, han stod smärt och hög, med den ena armen
på pulpeten. Nej, han var inte så grå, och hans ögon
voro inte heller så trötta nu.
Hon tog upp sin hundrakronesedel och sade:
— Jag vill ge dig den här tillbaka. Du måste förlåta
att jag bad dig om pengar nu, när du behöver dem så väl
själv. Jag har inte alls tänkt på det förrän nu. Det var
förfärligt dumt av mig.
Han såg överraskad på henne och sade:
— Kära, behåll du bara pengarna. Hundra kronor mer
eller mindre betyder ingenting för affären.
— Ja, men var så snäll... Jag ber dig om att ta dem
tillbaka i alla fall.
— Jaja, har du inte användning för dem, så. Du ska
ha tack, men.
Han tackade henne! Vad hon nu var glad över att
hon ändå hade haft pengarna kvar och kunnat giva
honom dem. Hon undertryckte sin sinnesrörelse och sade
i sin förvirring tack hon också, under det hon gav honom
sedeln. Hon blev stående. Då hon såg att han åter grep
till pennan, sade hon leende och förläget:
— Du måste ursäkta, det dröjer så länge... det går
så smått för mig med att hyra rum, men...
Så kunde hon inte längre behärska sig, hennes röst väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
