Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Ny jord
kanske förlorat tålamodet. Hon fick skynda sig, dörren
var kanske öppen ännu, om hon skyndade sig.
Varje gång hon tog upp näsduken, kände hon att hon
hade ett brev i fickan. Ja, det var kuvertet med hennes
hundrakronesedel i, den hade hon ännu kvar, den låg
därnere på bottnen av fickan och prasslade... Men
Herregud, om hon nu bara hade haft någon att gå till, om också
inte någon annan än en mindre god vän. Men av alla de
bekanta, hon hade tytt sig till i kotteriet, ville hon inte
se någon, ånej, hur nog hade hon inte fått av dem. Dag
ut och dag in hade hon suttit ibland dem och hört deras
tal och sett deras gärningar, nej, kära vänner, att hon
hade gjort det! Och där gick Milde och där gick
Paulsberg och där var skådespelare Norem och Irgens och
Gregersen, allesammans voro de där och talade om sina
saker, och den ena satte sig över den andra och högg efter
hans ord. Nej, nej, med kotteriet var hon färdig,
ingenting kunde dra henne dit igen... Och Ole Henriksen
kunde hon väl inte heller gå till och bedja om råd? Nej.
Nej, det kunde hon inte...
Ja, nu var nog Andreas på kontoret och stod och
arbetade. Hon hade inte sett honom på två dagar, det hade
inte velat sig så, han var väl upptagen. Och där hade hon
ändå tagit emot hundra kronor av honom, fast han var
ruinerad. Men nej, nej, att hon inte hade tänkt på det
förr! Hundra kronor hade hon bett honom om. Ja, hade
han sagt, var snäll och gå med in på kontoret, för jag
har inga pengar på mig. Och sedan hade han öppnat
skåpet och funnit de hundra kronorna, kanske länsat
kassan. Så hade han räckt henne sedeln och kommit ihåg
att säga var så god, fast han kanske inte ägde mer pengar.
Hans hår var gråsprängt och han såg utvakad ut, men han
hade inte beklagat sig över något, stolt och behärskat hade
han talat. Hon hade förvånat sig över honom, det var som
om hon hade sett honom för första gången... Hon
ville verkligen inte behålla dessa hundra kronor. Gud
give hon aldrig bett honom om dem! Om hon gav
Andreas dem tillbaka, ville han kanske förlåta henne? Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
