Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Ny jord
Men nu reste Tidemand sig hastigt och tog farväl, han
skulle till banken och måste skynda sig.
Ole stod kvar vid pulpeten. Tidemands öde hade gjort
honom tankfull. Och var blev Ågot av? Hon hade lovat
att vara tillbaka om en timmes tid, och nu var det över
två timmar sedan hon gick. Nej, så sant, inte var det
något galet i att promenera, men. Det hade Tidemand
rätt i, men. Tidemand hade sina egna funderingar, hade
han sagt, vad menade han med det?... Det går plötsligt
upp ett ljus för Ole: Var det kanske Irgens som hade
smulat sönder Tidemands lycka? En röd slips? Ja,
använde han inte en röd slips någon gång?
Ole förstod nu också vad Tidemand hade menat då han
med en viss betoning hade talat om de farliga öfärderna
i maj. Ser man där! Ågot hade alldeles förlorat lusten
att gå med honom på kontoret numera, hon hade verkligen
börjat vilja vara ute, att gå omkring i gott sällskap och
bese platser och ting i detta goda sällskap... Hade hon
inte beklagat att han inte var diktare också? Det är synd
att du inte är diktare du också, Ole, hade hon sagt. Ja,
men det hade hon förklarat så ömt och vackert efteråt,
det vara bara ett skämt. Nej, hon var så oskyldig som det
barn hon var. Men dessa oupphörliga promenader med
Irgens, dem kunde hon gärna undvara då och då, för hans
skull...
Först om en dryg timme kom Ågot. Hennes ansikte
var friskt och varmt, hennes ögon tindrade. Hon hängde
sig ögonblickligen om Oles hals, det gjorde hon alltid när
hon hade varit ute med Irgens. Ole strålade åter upp,
kunde han nu förlåta sitt hjärta om han bedrövade henne?
Han skulle bara fråga henne om hon inte för hans skull
ville hålla sig hemma lite mera. Det var så svårt att finna
sig i att hon var ute så länge, det gick nästan över hans
förstånd. Här gick han och tänkte inte på något annat
än henne. Ågot lyssnade stilla och lovade att komma ihåg
det. Ja, då, han hade rätt.
— Och om jag sedan får bedja dig om en annan sak,
så skulle det vara den: Om du ville vara litet mindre till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
