Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 173
sammans med Irgens, lite lite mindre. Jag menar inte
något elakt med det, Ågot, men en liten smula mindre
alltså, så får inte folk något att säga. Irgens är min goda
vän och jag är hans, men... Jaja, ta dig inte för när
av vad jag har sagt.
Så vände hon hans ansikte emot sitt, tog honom med
båda händerna om huvudet och vände hans ansikte emot
sitt, hon såg honom in i ögonen och sade:
— Du tror kanske inte att jag älskar dig, Ole?
Men nu blev han förvirrad, han stod alltför nära henne,
han stammade och steg ett steg tillbaka:
— Älskar jo? Haha, nej, du Ågot! Tror du jag ville
förebrå dig något? Du förstod inte vad jag sa, det var
för folks skull, för folks skull. Men det var rasande
dumt, jag skulle aldrig ha sagt det, nu vill du kanske inte
träffa Irgens mera. Jag ber dig, låt det bli som det är,
du ska inte bryta med honom, det får inte väcka ännu
större uppmärksamhet. Nej, han är en fin och betydande man,
Men hon kände behov av att förklara sig: Hon gick
lika gärna med någon annan som med Irgens, det hade
bara slumpat sig så i dag. Hon beundrade honom, det
ville hon inte neka till och det var hon inte ensam om,
till detta kom också, att hon nu kände medlidande med
honom, tänk, han hade sökt ett stipendium och inte fått
det. Det gjorde henne ont om honom, det var ingenting
annat, ingenting alls...
— Nog! utbrast Ole. Kort sagt, allt skulle vara som
hittills... Ja, så var det bröllopet igen, man fick snart
komma överens om tidpunkten. Han hade bara att göra
sin resa till England, så var han för sin del färdig. Och
så var det naturligtvis bäst att hon reste hem till
Torahus igen medan han var borta, och när sedan allt var
klart, kom han upp till henne. Någon bröllopsresa hade
han inte tid till förrän kanske till våren.
Ågot log förnöjd och gick in på allt. En underlig,
dunkel önskan dök upp hos henne: Hon hade helst velat bli
där hon var tills han kom tillbaka från England, så kunde
de resa tillsammans till Torahus. Hon visste inte själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
