- Project Runeberg -  Ny jord /
180

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180 Ny jord

parken! Hon hörde ingenting annat, svarade inte på
något annat. Och där kom Irgens gående. Han hade blivit
trött på att vänta, men det brydde hon sig inte om. Hon
vände sig på nytt till Coldevin.

— Ni har alltså talat med Ole sedan segelturen?
Varför har han inte nämnt det?

— Å, hur skulle han minnas allt? Han har så mycket
i huvudet, fröken Ågot, förfärligt mycket i huvudet.
Affären är vidlyftig, jag fick en liten inblick i den en gång
när jag var där nere. Storartad! Nej, den mannen är
ursäktad om han glömmer sådana småsaker. Om jag finge
säga er en sak: Han är mera betagen i er än någon
annan. Han... Ja, tänk på det. Det var det jag ville
säga.

Och dessa små ord träffade hennes hjärta, på ett
ögonblick visade sig bilden av hennes fästman framför henne
och hon utbrast hänförd:

— Ja, inte sant? Å, när jag tänker på allt... Ja,
nu kommer jag, ropade hon till Irgens och slog emot
honom med handen.

Hon sade farväl till Coldevin och gick.

Hon hade på en gång fått mycket bråttom, hon bad
Irgens ursäkta henne för att han fått vänta så länge på
henne, men gick sedan på av alla krafter.

— Vad ni har fått bråttom! sade han.

— Ja, jag måste ju hem. Usch, vad det blåser!

— Ågot!

Hon såg på honom, hans röst hade darrat, hon kände
en brännade stöt igenom sig. Nej, hon kunde inte längre
visa sig lugnare än hon var, hennes ögon föllo åter halvt
ihop och hon drog sig över mot honom och snuddade vid
hans arm med sin, gick tätt vid hans sida.

Han kallade henne på nytt ömt vid namn och hon
svarade över sig given:

— Ja, låt mig få lite tid på mig. Men vad ska jag
göra? Jag skulle tycka om er om ni lät mig vara i fred
ett tag.

Han teg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 14 18:38:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyjord/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free