Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Ny jord
ut sig, gjorde sig inte bättre än han var, han hade ingen
falsk blygsamhet. Ja, men det fanns ingen utväg för det.
— Jag vet förresten inte hur länge jag kan vara säker
för mitt liv härnere heller, sade han skrattande. Har ni
berättat för min vän Ole att jag varit oartig mot er?
— Pet är inte för sent än, svarade hon.
Nej, ingenting hade hon talat om, hon var väl inte något
barn. Och dessutom, nu reste hon hem, så var den
historien slut.
De läto kusken hålla och stego ur vagnen, de gingo
framåt vägen, samtalande, skrattande och skämtande. Han
bad henne förlåta hans obetänksamhet sist, men han ville
därför inte säga henne att han hade glömt henne eller
kunde glömma henne. Han uppträdde ytterst lugnt och
yttrade ingenting som skulle kunna uppfattas som
överilat prat.
— Jag älskar er, tillstod han, men jag förstår att
det ingenting tjänar till. Och så har jag då bara ett enda
att hålla mig till här i livet, det är min penna. Jag kommer
nog att göra en och annan vers till er, men det får ni inte
ta illa upp. Ja, var dag har sin sorg, om hundra år är
allting glömt i alla fall.
— PDet står inte i min makt att förändra något,
svarade hon.
— Jo, det gör det. Ja, det beror ju på... Det är i
varje fall ingen annan som rår för det. — Och han frågade
henne i samma ögonblick: Ni sa sist att jag skulle ge
er tid, ni bad om lite tid, vad menade ni med det? Var
det bara ett ord?
— Ja, svarade hon.
De gingo vidare, de kommo ut på ett fält. Och nu
talade Irgens med hänförelse om den fjärran, blåa skogen,
åsarna, en tjudrad häst, en arbetare, som sysslade ett
stycke därifrån med att sätta upp en gärdesgård. Ågot
kände sig tacksam, hon förstod att han gjorde sitt bästa
för att hålla sig uppe, han ville inte oroa henne, hon
räknade honom det till förtjänst. Han sade till och med
med ett matt leende, att vore det inte för skams skull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
