Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 193
skulle han nästan vilja anteckna ett par strofer, som föllo
honom in. Hon fick inte tro att det var affektion.
Och Irgens antecknade stroferna.
Hon kikade på dem, hon ville se vad han skrev, hon
lutade sig tätt intill honom, leende och nyfiken, och bad
att få se.
— Ja, var så god! Det var i alla fall ingenting, det
såg hon väl.
— Vet ni förresten, sade han, nu när ni stod så nära
mig och lade huvudet alldeles intill mig, då bad jag er
stilla i mitt hjärta att stå länge så. Det var därför jag
så länge vägrade att visa er vad jag hade skrivit.
— Irgens, sade hon plötsligt, med öm röst, hur skulle
det gå om jag sade ja till er?
Paus. De sågo båda på varandra.
— Pet skulle gå så att ... att ni sade nej till en annan.
— Ja... Men det är försent nu, jo det är försent nu.
Det är ingenting att tänka på... Men om det kan trösta
er, så är ni inte ensam om att vara ledsen... Ja, jag
menar att jag håller så mycket av er, men.
Detta svar uppfattade han så vackert. Han grep hennes
hand och tryckte den under tystnad, med en lycklig blick,
och. han släppte åter hennes hand om ett ögonblick.
Så gingo de neråt vägen igen. De hade aldrig varit
varandra närmare. Då de kommo så långt som till den
nya gärdesgården, såg arbetaren upp och tog av sig
mössan. Så kommo de till en grind, de sågo ett ögonblick på
varandra och utan att säga något vände de om. Utan att
säga något.
De stego åter i droskan. På hemvägen höll Irgens alla
de små paketen i famnen, han rörde sig inte och var inte
längre enträgen. Hon blev mer och mer rörd över denna
hans tvungna tillbakadragenhet, han hade till och med
bundit sina händer, och då han på nytt bad henne att inte resa
nästa dag, lovade hon slutligen att stanna.
Men då vagnen skulle klareras, letade han förgäves i
alla sina fickor utan att finna några pengar, till sist måste
han anmoda henne att betala kusken själv. Och hon
Ny jord. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
