Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Nyjord
ena var utomordentligt passande för den andra, och det
kunde han nu besjunga i sina dikter, det var ett alldeles
utmärkt passande ämne. He, han skulle inte sörja för
mycket över henne, nej se, det skulle han då rakt inte,
för det tålde hon inte, det skulle hon förlora sin sömn på!
Sese! Men vem hade sagt att han skulle sörja? Hon
misstog sig, han hade knäböjt för henne, men han hade
inte slickat hennes skor, nej, han hade knappast knäböjt
för henne en gång. Å nej, precis sängliggande blev han
då inte av detta, det kunde hon trösta sig med, hon behövde
inte fälla några heta tårar för den saken. Jaså, hon slog
upp med honom, hon sände ringen tillbaka! Ja, än sedan?
Men varför hade hon släpat ringen med sig till Torahus?
Varför hade hon inte lagt den kvar på hans pulpet, så hade
hon sparat portot! Farväl, farväl. Ingen orsak. Dra
för fan i våld med din sidenfodrade bedragare och låt
mig aldrig höra talas om någon av er mera...
Han vred upphetsad sina händer och gick med långa,
rasande steg omkring i kontoret. Nå, han skulle göra en
återtjänst, han skulle naturligtvis kasta sin egen ring
tillbaka i frökens ansikte och få ett slut på komedien. Han
stannade vid pulpeten och slet ringen av fingret, slog in
den och stack den i ett kuvert. Han skrev utanpå med
stora, brutala bokstäver, hans hand skakade häftigt. Så
knackade det på dörren, och han slängde ned brevet i sin
pulpet och slog igen locket.
Det var ett av hans biträden som kom och påminde
honom om att det var långt över stängningstid. Om han
skulle stänga?
Javisst, stäng bara. Men vänta, han var själv färdig,
han skulle gå. Skicka upp nycklarna!
Och han gick ut ur kontoret.
Ingen skulle kunna säga, att han knäcktes av ett
bedrägeri, så lumpet som detta, han skulle allt visa folk att han
behöll hela sin fattning. Han hade god lust att gå på
Grand och fira sin hemkomst med en simpel sejdel öl.
He, det skulle vara kostligt! Jo, han hade inte någon
tanke på att sky folk. Nog för att han hade en pistol lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
