- Project Runeberg -  Ny jord /
226

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226 Ny jord

lite mera vin, vad? För Ole han ville ju ha öl, men det
var vid Gud för simpelt, särskilt med anledning av den
dubbla högtidligheten.

— En dtubbel högtidlighet? frågade Gregersen.

— En dbubbel högtidlighet, ja. För det första är Ole
hemkommen, och det är det viktigaste för oss för
ögonblicket, det säger jag rent ut. Men därnäst har jag blivit
utkastad ur min ateljé i dag, och det är också av en viss
högtidlig betydelse. Ja, kan ni tänka er, frun kom och
ville ha pengar. Pengar? sa jag. Och så vidare och så
vidare. Men slutet blev att hon sade upp mig på kortast
möjliga tid, ett par timmar. Hehe, jag har aldrig hbört
talas om så kort tid. Ja, hon hade visserligen varnat mig
för en månad sedan, men. Förresten måste jag låta ett
par dukar stanna kvar... Men alltså tycker jag att vi
ska ha mera vin. För Ole är inte den, som räknar med
vad vi dricker.

— Nej, kära ni, vad rör det mig? sade Ole Henriksen.

Men Irgens grep den redan tömda flaskan på bordet,
undersökte etiketten och sade:

— Vad är det här? Nej, vet ni vad, ska det vara vin.,
så låt det åtminstone vara drickbart.

Och vinet kom.

Irgens var för övrigt på ganska gott humör, han hade
arbetat lyckligt i dag, sade han, en dikt, som formligen
skrattade som en flicka. Men det var ett verkligt
undantag, hans diktning var inte just leende nu för tiden, som
den inte heller skulle vara.

Och hans unga kollega Öjen var inte heller alltför
ledsen. Visserligen hade han inte mycket gods och guld,
men han var förnöjd med litet, och goda människor hjälpte
också honom, det var synd att säga något annat. Men
just i dag var det en sak som gladde honom en smula extra
mitt i hans fattigdom: En dansk autografsamlare hade just
skrivit till honom och bett om hans handstil. Det hade
kanske ingen betydelse, men det visade i alla fall, att man
inte var alldeles glömd av världen. Öjen såg sig omkring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 14 18:38:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyjord/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free