Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 227
på de närvarande, då han sade detta, och hans ögon voro
öppna och troskyldiga.
Och herrarna skålade flitigt med varandra, de blevo
goda och glada innan de skildes. Irgens var den förste
som gick, därpå sade Öjen godnatt och gick även han.
Ole Henriksen satt där fortfarande, ända tills den siste
hade gått, endast Norem satt ännu på sin plats, men han
hade, vanan trogen, slumrat in.
Ole hade suttit och hört på herrarnas prat, då och då
hade även han stuckit in ett ord. Han hade blivit tyst
och trött, upphetsningen hade gått av honom, en bitter
leda hade gripit honom och gjort honom likgiltig för allt.
Nu satt han här på Grand, mitt ibland en del fulla
människor, och här satt Irgens alldeles bredvid honom, han
satt kanske i detta ögonblick och njöt av sin seger över
honom, och ändå reste han sig inte och gick sin väg.
Nej, det gjorde han inte. Kunde det inte vara likgiltigt
var han befann sig en timme eller två?
Slutligen betalade han och reste sig.
Vaktmästaren hejdade honom.
— Förlåt, sade vaktmästaren, vinet...
— Vinet? frågade Ole Henriksen. Jag har druckit två
sejdlar öl.
— Ja, men vinet är heller inte betalt.
— Jaså, betalade inte herrarna sitt vin? — Ett
ögonblick flammade vreden upp hos honom igen, det var på
vippen att han hade sagt, att om vinräkningen blev skickad
upp till Torahus, skulle den genast bli betalad. Men han
sade det inte, han anmärkte endast: Jag har då egentligen
inte druckit något vin, men jag kan gärna betala det
i alla fall. — Ole tog upp plånboken.
Och nu började vaktmästaren att prata, att utbreda sig
över de olika kategorierna gäster. Det var en del gäster,
som man rent av måste hålla ögat på, annars smögo de sig
på dörren utan att betala. Ja, det var ju inte händelsen
just nu, det fick inte missförstås. Diktarna och
konstnärerna de voro ärliga ut i fingerspetsarna, isynnerhet
diktarna, dem var det ingen fara med. Han kände dem, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
