Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 235
sett Ågot på förmiddagen på gatan, gick det en häftig
stöt genom Ole. Han hämtade sig i alla fall hastigt och
sade leende:
— Ja, kära du, vad angår det mig? Låt henne vara här
så mycket hon vill, jag har ingenting emot henne. Jag
har annat att tänka på än henne. — Han tvang sig att
vända tillbaka till deras samtal, det nya tjärpartiet som
Tidemand hade fått beställning på, och upprepade ett par
gånger: Assurera ordentligt, för Guds skull, assurera
ordentligt, det skadar aldrig! — Han var ganska nervös,
men blev för övrigt snart lugn igen.
De drucko ett glas vin som i gamla dagar, de kommo
båda i en rofull och lycklig stämning, det gick ett par
timmar under angenämt samspråk innan de själva visste av
det, och då Tidemand gick, sade Ole full av tacksamhet:
— Pet är vackert av dig att titta in till mig. Du kanske
har något att styra med i alla fall... Hör, fortfor han,
operan ger avskedsföreställning i kväll, kom och låt oss
gå dit, jag ber dig. — Och den allvarlige mannen med de
ihåliga ögonen såg ut att ha den största lust att gå på
operan. Han såg till och med ut som om han hade tänkt
på det flera dagar.
De kommo således överens att gå dit. Ole ville styra om
med biljetterna.
Och Tidemand hade inte väl lämnat kontoret, förrän
Ole telefonerade efter de biljetter, han önskade, tre platser
i följd, 11, 12 och 13. Nummer tolv skulle han skicka ner
till fru Hanka, som bodde nere vid fästningen, hon skulle
nog bli glad över en biljett till operan, förr i världen hade
ingen kunnat vara flitigare på operan än hon. Han gned
sig hemlighetsfullt i händerna medan han gick. Nummer
tolv, hon skulle ha nummer tolv och sitta i mitten. Och
själv skulle han behålla nummer tretton, det var ett
passande nummer för honom, ett sådant olycksnummer...
Han gick hastigare och hastigare av bara otålighet och
glömde under detta sina egna sorger. Honom var det
ingenting mer att tala om, han var färdig med sitt lidande,
alldeles färdig, han hade klarat sig helt och hållet, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
