Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 Ny jord
mantgruva hade han nu hoppat ner i? Å, det var ett
huvud på de där axlarna, en talang, en överlägsenhet! Han
hade visserligen blivit uppsagd av sin värdinna i Thranes
Vej nummer 5, äntligen hade han blivit uppsagd, men vad
gjorde det? Nu hade han hyrt två rum i villakvarteret,
svinläder på stolarna. Han kunde inte längre härda ut i
en stia med gistet golv och eländig uppgång, det berövade
honom alla hans bästa stämningar, han led av det. Skulle
man kunna uträtta något, måste man befria sig från så
mycket som möjligt, nu hade han fått det skapligt. Fröken
Lynum hade kommit tillbaka till stan och skulle stanna en
tid, hon fick honom att skina upp som en alldeles ny
människa. Hur den stora stan lyssnade och rodnade på nytt
när Ågot kom!
Och nu var det avgjort dem emellan, de skulle gifta sig
till våren, på utsikten till nästa stipendium. Han måste
väl ändå någon gång få det usla stipendiet, särskilt när
han satte bo och utgav en ny diktsamling. Det fanns
absolut ingen mer behövande än han, man kunde väl ändå
inte rent av svälta ihjäl honom. Och Irgens hade resolut
satt sig i förbindelse med advokat Grande, som personligen
hade gått till ministern med anledning av nästa års
stipendium. Irgens ville inte vända sig till ministern själv, det
bjöd honom ärligt emot att gå egna ärenden och tala för
sin egen sak på högre ställen; men Grande kunde göra det,
om han ville. Du vet hur jag har det, sade han till Grande,
jag är inte vidare välbärgad, och vill du tala med
ministern, så ska du ha tack. Men jag rör mig inte, det kommer
jag inte att bekväma mig till. — Nu var visserligen
advokat Grande en man, som Irgens hjärtligt föraktade, men
det kunde inte hjälpas, han började ju ändå att betyda
något nu, advokaten, han hade blivit medlem av en kunglig
kommitté och hade till och med blivit intervjuad av
Gazetten. Jo, alldeles betydelselös var han då inte, något som
han förresten själv börjat visa i sin gång och sitt
uppträdande. Grande lät inte längre hejda sig på gatan av
vem som helst...
Då Tidemand berättade för Ole Henriksen att han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
