Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jorda 243
du? Men det är du, som har fört mig in i det här, jag
gör alltsammans för din skull, med nöje... Hahaha, jag
måste skratta när jag tänker på den äckliga Gregersen.
Han sa att han skulle skriva den vackraste artikel om
mig, bara han med egna ögon fick se, att han hade sparkat
mig till blods på benet. Det är en annan sak om jag visar
dig det... Det var en fruktansvärd grogg, den steg mig
åt huvudet. Och cigarretterna, alla cigarretterna ...
— Kör, kör! skrek Irgens.
Och vagnen körde.
Ole stod kvar och stirrade efter vagnen, darrande i
knäna, omedvetet famlande med händerna uppåt sina
kläder, sitt bröst. Å, det var Ågot! Hur de hade fördärvat
henne, hur de hade fördärvat henne! Ågot, lilla rara
Ågot...
Ole satte sig ned där han stod, det gick en lång stund.
Lyktorna släcktes utanför Sara, det blev mycket mörkt.
En konstapel dunkar honom på axeln och säger att han
inte får sitta här och sova. Ole tittar upp. Nej visst, han
skulle gå, god natt, tack... Och Ole raglade framåt gatan.
Han kom hem vid tvåtiden och gick in på kontoret, han
tände lampan och hängde av gammal vana sin hatt på
hängaren, hans ansikte var alldeles stelt. En dryg timme
gick, han drev fram och tillbaka på golvet, så gick han
bort till pulpeten och började skriva något, brev,
dokument, några korta, klara rader på olika papper, som han
kuverterade och förseglade. Han såg på sitt ur, klockan
var halv tre; han drog mekaniskt upp uret medan han
höll det i handen. Ett brev till Tidemand gick han själv
ut på gatan med och stack i brevlådan; när han kom in
igen tog han fram Ågots alla brev och löste upp knuten.
Han läste inte något av breven, han bar dem endast till
kaminen och tände eld på dem, ett efter ett, endast det
sista, det allra sista med ringen i, drog han halvt upp ur
kuvertet och såg på det en stund, sedan brände han även
det, med ringen i.
Den klilla klockan på väggen slog fyra, en ångare tutade.
Ole reste sig och gick bort från kaminen. Hans ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
