Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 Ny jord
Timme efter timme gick, han vandrade omkring i ett
tillstånd av dov likgiltighet, trötthet, nästan med
halvslutna ögon. Han var uppe vid parken, gick förbi, vek
av och kom ut på Haugene. Där var mörkt, han såg
ingenting, men satte sig i alla fall en liten stund på en trappa.
Så tog han upp klockan, klockan var snart halv tolv. Och
han drev ner till staden igen. Han hade knappt en enda
tanke i huvudet.
Han tog vägen ner till Tivoli, till Sara. Hur han hade
gått hela kvällen! Nu skulle han väl ändå sova dödstungt
i natt! Utanför Sara stannade han tvärt, ögonblicket efter
drog han sig baklänges åt sidan, flera steg, fyra, sex steg
baklänges, hans ögon stirrade intensivt fram mot kaféets
ingång. En droska höll utanför.
Han hade hört Ågots röst, då han stannade, nu kom
hon och Irgens ut, ned på gatan. Ågot gick efter, hon
gick ostadigt och blev hindrad av någonting på trappan.
— Så, skynda dig nu! sade Irgens.
— Å, vänta litet, herr Irgens, sade droskkusken, damen
är inte färdig.
— Känner ni mig? frågade Irgens överraskad.
— Ja, skulle inte jag känna er!
— Han känner dig, han känner dig, sade Ågot och
tumlade utför trappan. Hon hade inte fått på sig sin kappa,
den föll framför henne, hon snavade i den. Hennes ögon
voro stela och matta. Plötsligt skrattade hon. — Den
vidriga Gregersen, han satt och sparkade mig på benet
därinne, sade hon. Jag är säker på att det blöder, det
är jag säker på... Nej, Irgens, ska du inte snart ge ut
en bok igen? Tänk, kusken känner dig, hörde du det?
— Du är ju full, sade Irgens och hjälpte äntligen upp
henne i vagnen.
Hennes hatt satt åt ena sidan, hon försökte få på sig
kappan, och under tiden sluddrade hon:
— Nej, full är jag inte, jag är bara lite glad... Vill
du inte titta på mitt ben om det blöder? Jag är säker på
att blodet rinner på det. Det svider lite också, men det
gör ju ingenting, det är detsamma med mig. Full, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
