Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jijorda 215
Och händelserna i staden avlöste varandra, man hade
dryftat Ole Henriksens död med kortvarigt intresse;
skottet nere på den unge grosshandlarens kontor hade inte
givit så starkt eko, nu hade nya dagar och nya veckor lagrat
sig över det, och ingen talade mera om det. Endast
Tidemand hade svårt att glömma det.
Tidemand hade det arbetsamt, han hade måst hjälpa
Oles far med affären under de första veckorna, gubben
ville inte ännu dra sig tillbaka, han upptog endast sin förste
man till kompanjon och fortsatte segt och tyst, utan att
låta sig nedbrytas av sin sorg. Gamle Henriksen visade,
att han ännu i dag kunde arbeta, när han inte hade någon
annan i sitt ställe.
Och Tidemand var i oavbruten verksamhet. Nu
började hans råg att försvinna, han avsatte i partier, till bättre
och bättre priser, råg steg allt eftersom vintern närmade
sig, och hans förlust minskades. Under de sista dagarna
hade han varit tvungen att ta tillbbaka ännu en av sina
gamla kontorister; han skeppade in sin sista tjära, i
morgon skulle den avgå.
Han hade gjort ifrån sig allt arbete, klarerat papperen,
assurerat, nu var det över. Innan han tog itu med något
annat, tände han en ny cigarr och funderade. Det var på
eftermiddagen vid fyratiden. Han tog pennan från örat
och lade den ifrån sig ett ögonblick, gick så till fönstret
och tittade ut. Medan han stod där, knackade det sakta
på dörren bakom honom, och hans hustru trädde in. Hon
hälsade och frågade om hon störde, det var bara ett litet
ärende...
Hon hade flor för ansiktet.
Tidemand kastade cigarren. Han hade inte sett sin
hustru på veckor, på många, långa veckor; en kväll när
han hade drivit omkring på gatorna, hade han tyckt att
han känt igen henne i en dam med samma gång, men det
var inte hon. Han hade följt efter damen en lång stund,
ända tills han såg att han hade tagit fel; nej, hans hustru
var det inte. Hon visade sig aldrig numera. Han hade
aldrig haft något emot att hon kom, och det visste hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
