Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 253
fästad på något annat, på en droska, som kom i passgång
uppför gatan. Det var ingenting ovanligt med droskan,
men den körde i passgång. Och vem satt i sätet? En
dam, som Milde inte kände igen, fast han kände hela
staden. Han frågar de andra herrarna om de känna henne,
och Paulsberg och Öjen gripa samtidigt till pincenén, och
allesammans, alla sex, stirra uppmärksamt på damen. Men
inte en av dem kände henne.
Hon var ovanligt tjock och vilade tungt och makligt på
sätet, hon hade uppnäsa och högburet huvud; en röd slöja,
som hon hade på hatten, hängde rakt ner på hennes rygg.
Endast några äldre människor tycktes känna henne och
hälsade, och hon besvarade hälsningarna med ett uttryck
av yttersta liknöjdhet från sin droska.
Just då hon passerade ”Hörnet”, fick Paulsberg en
aning och sade leende:
— Men Herregud, det är ju fru Grande, fru Liberia.
Och nu kände också de andra herrarna igen henne.
Javisst, det var ju fru Liberia, den före detta glade fru
Liberia! Journalist Gregersen hade till och med kysst
henne en gång, en sjuttonde maj, en hänryckt stund. Och
nu fladdrade ett underligt minne genom honom från den
dagen. Det var länge sedan, mycket länge sedan.
— Tänk, var det hon! säger han. Vad hon har blivit
tjock! Jag kände inte igen henne, jag borde ha hälsat.
Ja, det borde de andra herrarna också, de kände henne
lika bra som han. Men Milde tröstade sig själv och de
andra med att säga:
— Vem kan väl känna igen henne från det ena året till
det andra? Hon är ju aldrig ute, hon visar sig inte, deltar
inte i något, hon sitter hemma och göder sig. Jag borde
också ha hälsat, det slarvet tar mig verkligen djupt.
Men Irgens fick på stället en förfärlig tanke: Han hade
inte hälsat, fru Grande var mäktig att göra det surt för
honom, hon kunde få sin man på andra tankar angående
stipendiet. Jo, hon hade det största inflytande över sin
man, det var allmänt bekant; tänk om advokaten gick till
ministern i morgon dag med ett annat förslag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
