Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Ny jord
— Adjö! sade Irgens tvärt och lade iväg. Han sprang,
sprang, han tog en omväg, gjorde en krok, det var en
Guds lycka att frun körde så långsamt, han skulle
genskjuta henne och hinna upp henne i alla fall. Och när
han åter kom ner på huvudgatan hade han verkligen turen
att få frun att se ner på hans bugande person. Han
hälsade, ja, han stannade, tog av hatten förvånande djupt
och hälsade. Och hon nickade tillbaka från sin droska.
Fortfarande i samma passgång fortsatte fru Liberia sin
tur genom staden. Folk blev inte trötta av att fråga vem
hon var, vem hon då var. Vilken nyfikenhet! Hon var
fru Liberia Grande, gift med Grande av den stora
Grandesläkten. Hon satt där i droskan och tog sin sällsynta,
mycket sällsynta promenad. Det var ingenting
märkvärdigt i det, endast det att hon körde i skritt. Men hennes
röda slöja var inte så värst modern, den väckte bara ett
skrikande uppseende, och de unga, som voro hemma i
moderna, småskrattade för sig själva över den röda slöjan.
Men många människor misstänkte rent av den stackars
damen att sitta där med de högfärdigaste tankar på sitt
säte; hon såg ut som om hon farit hemifrån just med
föresatsen att göra sig bemärkt, ja, som hon oupphörligt satt
och upprepade i hjärtat: Här kommer jag!
Så såg hon ut.
Rent tokigt blev det också, när hon lät kusken hålla vid
Stortingsbyggnaden. Vad skulle hon göra där? Och när
hennes kusk till på köpet slog en klatschande smäll med
piskan, var det inte en som inte tyckte att det gick för
långt. Vad hade fru Liberia att göra i Stortinget? Det
var stängt, hade farit hem, säsongen var slut; var
fruntimret vridet? Men de få äldre människor, som kände
fru Liberia, visse dock att hon hade sin man sittande i
en liberal kommitté i Stortinget, inne i ett gårdsrum. Man
gick upp till honom från baksidan. Hade hon inte
rättighet att besöka honom? Det var ingenting att säga om det,
hon hade väl ett ärende till sin man, och frun var ju inte
heller ute så ofta. Man gjorde henne den största
orättvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
