denna fiende som vi försökt mot den nu allmänna berusningsdrycken». Den tiden bröt ej in, förrän W. nedlagt sin vandringsstaf. Nutidens nykterhetsvänner ha följt hans anvisning.

* * *

W:s nykterhetsagitatoriska värksamhet var, som vi sett, nära berörd af hans prästerliga och gick oftast hand i hand därmed. Talrika äro de nykterhetspredikningar han hållit som församlingsherde ej blott i Västerstad utan ock i Helsingborg och Göteborg, och han kom gärna in på detta ämne i sina söndagliga predikoföredrag. I kyrkligt afseende stod W. på en friare, af formerna mera oberoende grund än de fläste af hans ämbetsbröder. Han var dem ock i flera andra afseenden tämligen olik. För honom betydde lifvet mer än läran; han var präst i detta ords allra vackraste mening. »Huru himmelsvidt reser sig icke hans gestalt — skref en tidning i okt. 1900 med anledning af W:s 100-årsjubileum — öfver dagens kyrkliga storheter, som ofta fara ut i fördömelser mot dem som gjort till sin uppgift att befästa och utvidga hans stora lifsvärk!» — »Göteborg var på W:s tid som nu den kyrkliga obskurantismens högkvarter och W. fick där i rikt mått pröfva på det teologiska hatet. En präst, som förkunnade Guds ord i alléer och på exercisheden, utan alla dogmer och ceremonier gick omkring till de fattiga efter Kristi föredöme, gynnade frikyrkligheten och till och med uppträdde som förespråkare för representationsförslaget — en sådan präst var naturligtvis en förfärlig styggelse i hans strängt ortodoxe ämbetsbröders ögon. Men den ädle människovännens lågande, själfuppoffrande entusiasm och hans bärgfasta tro triumferade äfven här och kom alla fiendernas öppna eller hemliga angrepp på skam.» W. var dästo mera älskad af sina församlingsbor, som rest en vacker minnesvård å den vördade herdens graf. Å den plats i Vislanda, där W. föddes, har ock rests en större minnessten, som invigdes i sept. 1880 af dåvarande landshöfdingen i Växiö Gunnar Wennerberg. Den varaktigaste minnesvården har emellertid Per Wieselgren rest i det storvärk, han utförde som sitt fosterlands räddare och pånyttfödare, och då hans lagrar som historisk