Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1840 utgifna, inträssanta »Historik af svenska
brännvinslagstiftningen under 200 år». W:s »Samlade skrifter i
nykterhetsfrågan» började år 1900 utgifvas af Studenternas
helnykterhetssällskap i Uppsala, och Svenska nykterhetssällskapetT
som förut utgifvit nya upplagor af ett par bland hans bästa
nykterhetstal, utgaf likaledes till W:s hundraårsjubileum, som
i okt. 1900 firades af Sverges nykterhetsfolk med talrika fäster
landet rundt, ett urval af hans i tal, skrifter och
tidningsartiklar gjorda uttalanden i nykterhetsfrågan; och till
hundraårsminnet publicerade hans son, generaldirektör S. Wieselgren,
en utförligare och lektor J. Bergman en kortare lefnadsteckning
af den store nykterhetsreformatorn, hvarjämte hans minne
hugfästes med sympatiska minnesrunor, oftast åtföljda af
porträtt, i de flästa svenska tidningar.
Den förnämsta af de nämda jubileumsfästerna var den,
som aftonen 1 oktober af landets sex största nykterhetssamfund
anordnats i Stockholm i Musikal. akademiens stora sal,
och hvari utom ett tusental män och kvinnor ur samhällets
bredare lager deltog ett större antal mera framstående och
representativa personer, främst landets konung och tronföljare,
statsministern och andra medlemmar af regeringen, o. s. v.
Häraf framgick tydligt, att Per Wieselgrens lifsgärnings
stora betydelse insetts och uppskattats af alla från den högste
till den lägste; och ett vackrare erkännande däraf kunde
förvisso ej gifvas.
Att W., ehuru själf absolutist äfven i den betydelse,
detta ord numera äger, under sin långa nykterhetsstrid
endast vände sig mot brännvinet och därmed likställda drycker,
berodde naturligtvis därpå, att brännvinet ännu var den enda
allmännare begagnade rusdrycken, på hvars bekämpande alla
krafter måste koncentreras, om ej nationen skulle däraf
ruineras. Under sådana förhållanden och i all synnerhet som redan
krafvet på helafhållsamhet i fråga om brännvinet framkallade
så starkt motstånd och stämplades som utslag af ensidighet
och fanatism, hade det naturligtvis varit i hög grad opraktiskt
att draga i härnad jämväl mot vin och öl, som ej spelade
någon roll i den tidens rusdryckskonsumtion. I
Nykterhetsvännernas tidning (1840, sid. 53) yttrar W. på tal härom:
»Att nu resa sig mot öl, då ej en bland tusen drinkare är
öldrinkare, vore väl att hugga i vädret. Då nationen raglar af
öl, få våra efterkommande försöka samma stridssätt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
