ANDREAS WILHELM STYRLANDER 3 I ligen präglas mera af en klar och behärskad objektivitet, än af en eldande hänförelse, men därjämte städse bäras af en varm öfvertygelse och en ideel lifsåskådning. Lycklig författare i såväl bunden som obunden form, har S. äfven med sin panna tjänat nykterhetssträfvandet. På 1890-talet utgaf han tillsammans med några andra nykterhetskämpar »Svensk förbudstidning», hvilken angaf sig såsom organ för det af S. bildade »Svenska förbudspartiet*. Äfven inom den öfriga prässen, speciellt i Reformatorn, har han varit en flitig medarbetare och artikelförfattare. Den 1902 påbörjade skriftserien »Nykterhetspolitiska spörsmål» inledes med en af S. författad liten broschyr med titeln »Hvarför nykterhetsfolket bör deltaga i valrörelsen», hvari han på ett förträffligt sätt häfdar den uppfattningen, att nykterhetsfrågan bör vara en politisk fråga, »då hon i lika stor, om icke större grad än andra frågor bidrager till att staten kan förvärkliga sin uppgift att göra ett folk lyckligt.» I dagarna har slutligen utkommit en af S. författad broschyr »Handbok för kommunal-nämder rörande brännvins- och ölhandeln», som nog torde få anses fylla ett länge kändt behof. S. åtnjuter såväl utom som inom nykterhetslägret allmänna och stora sympatier, tack vare ej mindre sina dugande och redbara egenskaper, än äfven sitt vänsälla, sympatiska och alltid gemytliga väsende. Tolerant och förstående intager han hälst en medlande och enande ställning, och få torde vara personligen så aktade och afhållna äfven af meningsmotståndare som han. Vän af ett godt skämt, låter han gärna sin saftiga östgötahumor flöda och aflägsnar ofta närgångenheten med ett fyndigt svar. Som exempel härpå kunna vi ej neka oss nöjet att berätta följande lilla historia från en af de slottsbaler, som konungen årligen plägar gifva på sin födelsedag och vid hvilka som bekant riksdagsmännen sedan gammalt äro själfskrifna gäster. Vid en dylik tillställning uppträdde S. glad och skämtsam som vanligt med goodtemplarmärket på sitt frackuppslag. Han tyckte förmodligen, att den dekorationen kunde vara lika så god som trots någon annan. Den på en kunglig bal tämligen sällsynta dekorationen stack emellertid en liten gardeslöjtnant i ögonen, och halft impertinent, halft nyfiket frågade denne: — Nej, har man sett på — hvad är det där för något?