Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. Aspling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II. ASPLING
förmånen att vid flera tillfällen träda i närmare personlig
förbindelse med honom.
Under denna tid framträdde rektor A. flitigt inför
offäntligheten såsom tolk för nykterhetssaken. Knappt en
söndag gick förbi, utan att han togs i anspråk såsom
föredragshållare af ortens talrika nykterhetsföreningar, och det.
hände aldrig, att den gamle, hvars andliga och kroppsliga
vigör mången yngling kunnat afundas honom, sade nej,
om han kunde infinna sig. Uppburen, aktad och afhållen
af alla, ansågs också rektor A. snart sagdt oumbärlig vid
alla såväl större som mindre fäster, och han stod alltid
beredd att tjäna saken utan att någonsin göra anspråk
påvare sig ersättning eller erkännande. Det förra behöfde
han ej, det senare kom honom till godo i dästo
rikare mått.
Särskildt vid tvänne tillfällen framträdde rektor A. på.
ett sätt, som torde ha inpräglat sig i hågkomsten hos alla
därvid närvarande. Det ena tillfället var vid en
första-maj-demonstration. Stadens och traktens nykterhetsfolk hade
samlats i tusental, och det imponerande tåget ringlade
sig med musik, fanor och ståndar genom stadens gator till
stora torget, där en talarestol var upprest. Vid
framkomsten gick rektor A., hvilken hela tiden följt tåget som en
man i ledet, med ungdomligt raska steg upp på estraden —
han var nämligen utsedd till dagens talare —, och ingen
skall glömma den imponerande anblick, som den åldrige
nykterhetskämpen erbjöd, där hans något satta och kraftiga
gestalt höjde sig öfver massorna. Med blottadt hufvud stod
han där, under det de icke alltför milda vårvindarne lekte
i de hvita lockarna, likt en bild af den bärgfasta
öfvertygelsen, och kraftig och malmrik ljöd den ännu starka
stämman öfver den lyssnande mängden, när den vördade
åldringen med ynglingens hänförelse talade om den vår, som
väntade vårt folk en gång, då rusdryckernas välde fallit och
nykterhet, sedlighet och allvar blifvit dess ledstjärnor. Den
dagen var en märkesdag för Eksjö nykterhetsvänner, och
den dagen vanns en af dessa segrar, om hvilka väl icke
världshistorien talar, men som, ehuru mindre braskande,
dock äro långt mera välsignelsebringande än de. Ty mången
i det lilla samhället, som dittills betraktat nykter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
