Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. Aspling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hetsarbetet med spott och spe, lärde sig då att se saken
ur högre och aktningsfullare synpunkter.
Det andra tillfället inträffade, när en af samhällets mäst
aktade personligheter vigdes till grafvens ro å stadens
kyrkogård. Den aflidne hade under lifstiden varit en varm
anhängare af nykterhetssaken, och stadens
nykterhetskorporationer hade därför beslutit att genom en deputation med
rektor Aspling i spetsen uppvakta vid grafven. Sedan den
officiella jordfästningsakten var slut, trädde den gamle
rektorn enkelt och anspråkslöst fram till grafven blottande
sitt hvita hufvud. Åtskilliga bland begrafningsgästerna, af
hvilka de allra flästa torde ha gjort sig kända som öppna
fiender till platsens nykterhetssträfvanden, funno nu
ögonblicket lämpligt att spefullt utbyta blickar med hvarandra,
men rektor A. förstod att med innebörden af sina ord
snart gifva sinnena en annan riktning, och de spefulle funno
för godt att sänka blickarna. Och när den gamle rektorn,
som sålunda, kanske sig själf ovetande, gifvit vederbörande
en minnesläxa så god som någon, åter steg ned från sin
plats, var stämningen inom begrafningssällskapet en helt
annan än förut. Ty intet förmår att afväpna så som en
ädel öfvertygelse, manligt och vackert framburen.
Att rektor Aspling är djupt saknad i Eksjötrakten
liksom på hvarje annan ort, där han efterlämnar minnet af
sitt gagnande och osjälfviska arbete, behöfver ej sägas. Ej
minst torde saknaden vara hos de små och ringaktade där
i orten. Ty för dem var rektor Aspling städse en god
och förstående vän.
Få människor torde kunna glädja sig åt en vackrare
och i bästa mening lyckligare ålderdom än rektor Aspling.
Det är det goda medvetandet om ett långt och
gagnande lif, som kastar sin sol öfver hans lefnadsafton. Väl
har han redan långt öfverskridit den åldersgräns, som
är flertalet människor beskärd. Men ett rent och
osjälfviskt lif skänker den, som lefvat det, ett större mått af
hälsa och lifskraft än det vanliga, och därför kunna hans
vänner och beundrare hoppas på, att han länge ännu skall
stå i lefvande lifvet som ett vackert och efterföljansvärdt
föredöme för ett uppväxande släkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
